Enkel vante

 Idag har jag ägnat mig åt att försöka ta fram en prototyp till en superenkel vante. Nästa vecka ska jag hålla kurs i maskinstickning på en folkhögskola. Förra gången jag höll kursen frågade eleverna efter beskrivning till just vantar, men då saknade jag en enkel och lättfattlig som nybörjare kan klara.
Dagens vante fick bli i två varianter. Båda är lika nertill; enkel fast uppläggning utan krusiduller. Delstickad tumme som sys ihop i sidorna.  Det är bara toppen på vanten som skiljer sig åt lite.
På vanten ovan har jag stickat toppen på varannan nål, så att alla återstående maskor bara kan dras ihop på slutet. En väldigt enkel hopsnörpt topp alltså. Blev ok, men blir kanske lite gles att bära  i blåsigt väder.

Vanten nedan är alltså lika fram till ihoptagningen i toppen. Här stickade jag varje halva  för sig med intagningar i sidorna. Tycker nog att den blev snyggast. Lite mer tidskrävande bara. Men ändå tillräckligt enkel för att man ska klara den utan så mycket erfarenhet.

Topp med förkortade varv som hälen på en socka är kanske vanligast när man stickar vantar på stickmaskin. Men maskstygn är lite riskabelt att ge sig på tycker till och med jag som är erfaren. Så jag nöjer mig med de här.
Nu återstår bara att få ner exakt hur man gör i skrift.....

Hoppas det funkar ; länk till PDF här.

Yttre Hebriderna och Harris Tweed

Besökte Yttre Hebriderna för några somrar sedan. Där vävs Harris Tweed fortfarande för hand i hemmen och det är oftast män som väver. Vävstolarna finns i två bredder; en äldre smal variant (ovan) och en bredare (nedan) och är i metall. De är helt mekaniska och drivs med benkraft, det vill säga med trampor ungefär som på en cykel. Skytteln och bommen drivs på sinnrikt sätt av kraften från tramporna, men det gäller att hålla koll för rätt som det är går garnet av eller så hänger något annat upp sig. Inte så olikt en stickmaskin i det hänseendet.

En skicklig vävare kan komma upp i bort mot tjugo meter på en dag. Det färdigvävda  skickas till tvätt och filtning innan det det hamnar i centrala lagerlokalen i Tarbert (nedan). Höll på att svimma av lycka när jag fick se den - som en stor lada fulladdad med tygpackar. Varje packe försedd med fin handskriven etikett med vävarens namn och beteckning på det speciella mönstret. Det finns ett antal vedertagna mönster, men alla varierar lite utifrån vävarens speciella vävsätt och val av garn. Eller så kan vävaren experimentera lite efter eget huvud, vilket också är ok. Allt säljs ändå till enhetspris.

För övrigt; Yttre Hebriderna är blåsiga men alldeles fantastiska öar - älskade att vara där!!
Tack Kerstin för blogginlägg om Harris Tweed- så att jag får anledning att drömma mig tillbaka igen.

Market

 Har varit i Stockholm. Många intressanta verk och stickat i fyrkantig form visas just nu på konstmässan Market.

 Både skjorta och kostym är ytterst välstickade!

 Och här har jag hamnat i ett spegelrum, enligt tydligen byggt enligt idé från självaste da Vinci.

Grafisk form i grönt

Det är roligt med grafiska mönster och former. Här har jag utgått från bilden nedan lagt in den i stickprogrammet. Den grå ytan runt om fick bli småprickig, eller i birdseye, som programmet kallar det. Vad ska jag ha den till? Vet inte än. Om jag stickar den dubbel eller syr på ett annat tyg på baksidan blir den en liten badrumsmatta. Eller så kan den bli stolsdyna. Eller så kan den bli baksida på någon slags tröja. Eller så kan den bli liggande i min hög med frågetecken.

Alessandrina

Vill tipsa om en mycket bra blogg för oss stickmaskinsnördar : Alessandrina . Första intrycket är kanske inte så överväldigande, den ser  lite vetenskapligt torr ut på ytan, men vilka skatter här ryms när man letar runt lite. Ta också en titt på hennes sidor på Pinterest  Alessandrinas Pinboard , med länkar till andra spännande sidor. Där hittade jag stolen som är gjord av Sue Bradford.

Fotografen

Den unge fotografen i stickat är min son. Han är en passionerad amatörfotograf med gamla analoga kameror som specialité. Här har jag utgått från ett av hans självporträtt, tagit in det i DesignaKnit, kapat ner det lite och omvandlat det till en stickbar bild i två färger. Ska man sticka med fler färger per varv måste man våga sig på jaquardstickning, men det har jag tänkt ska bli nästa utvecklingssteg i mina fotobaserade stickexperiment. Än så länge har jag nog med den här metoden. Här syns inte baksidan, som är ett enda trasselelände. Trassel och elände blir det också ofta under själva stickprocessen eftersom det ofta är ganska långa hopp mellan färgerna. Högra axelns mönster har jag lagt till för att undvika det.

Kommer ni ihåg den här då?

Jag tror att den här typen av maskinstickad tröja från Norge var vanlig på 60-talet. Just denna har dottern precis fyndat på ett pingstkyrkeloppis i trakten runt Tidaholm. 35 kronor fick hon ge och är jättenöjd. Tycker också att den är fin, både mönstret, färgerna och båtringningen känns rätt idag med. 

Även mössan är från anno dazumal och ett loppisfynd. Praktisk och varm med öronlappar.  

Eskimo

Såg ni att den klassiska tröjan Eskimo skymtade förbi i filmen "It´s Complicated" på TV i fredags? Tyvärr bara i rollen som något förlegat som behöver rensas bort ur garderoben.  Vi vet ju bättre, eller hur?

Vårliga leggings

 Ett par leggings till har kommit ur stickmaskinen; denna gång med ett vårligt bladmönster. Annars brukar jag vara lite försiktig med stora mönster, men på benen går det att våga lite mer.
De är stickade i  bomull/lin i ungefär lika delar.

Bohus och Island inspirerar

 Vet inte om det är Bohusstickat eller Islandströjor som är ursprunget, men jag har alltid varit svag för tröjor med rundstickat ok.  I veckan såg jag bilder på fina klassiska varianter hos
 "Där framme i Ölserud" och fick lust att sticka en igen. Min senaste tröja åt det här hållet ser ut så här (helt utan elektronisk maskin och DesignaKnit denna gång). Använde grovstickningsmaskinen till de slätstickade vita delarna på bål och ärmar. Sedan handstickade jag på kanter och hela oket för hand  i mosaikstickning. Hittade på mönstret efter hand, men hade förstås en idé om hur det skulle bli. Det var en liten utmaning att få det att gå jämt ut runt om och bli lagom mycket mindre mot halsen. Jag tror att riktiga Bohus- och Islandströjor börjar vid halsen, vilket nog är ett bättre tillvägagångssätt. Ska prova det nästa gång liksom jag ska testa designsidan som jag också hittade länk till i kommentarerna på Kerstins blogg ; http://www.prjonamunstur.is