Det förvånade mig mest under testningen är att det inte spelar någon roll om man kör 1x1 eller 2x2 ribb, båda går lika lätt att sticka. Men först måste man förstås lägga upp och det gör man precis som till vanlig traditionell ribbstickning. Uppläggning enligt manualen till 1x1 eller 2x2 nålar i arbete är alltså vad som gäller (här använder jag vitt garn till detta).
Förbered ett ytmönster som har två varv med bara skipmaskor (det ska stickas tuck, men Designa Knit vill inte gå med på flera tuckmaskor i rad) och två varv med vanliga räta maskor. Färgerna kan man strunta i, de har jag bara lagt dit för att bättre se vad jag håller på med.
Mössor i långa banor. Trots att jag ofta har ambitionen att hålla mig till en modell och ett ytmönster och sedan bara variera färgerna, så går det som det går. Ingen blir den andra lik.
Metoden går ut på att jag fortsätter sticka vertikala ränder när jag närmar mig toppen, samtidigt som jag minskar typ var sjätte nål som tas ur arbete. Efter några varv på lägre maskspänning är det dags att minska igen så att typ var tredje nål kan tar ur arbete. Några varv till på ännu lägre maskspänning och så plockas arbetet av maskinen genom att jag drar tråden genom de återstående maskorna och snörper ihop. Blir det inte snyggt kan man alltid sätta dit en tofs.
Slipover nummer ett (ovan) blev ok men inte perfekt. I nummer två och tre har jag finslipat modellen lite och varit extra noggrann i montering och kanter, så de blev bättre. Ofta är det ju så när en en ny modell ska testas fram, att det behöver stickas en prototyp först. Jag har använt samma ytmönster i alla men varierat färgerna, samtliga i skalan brunmurrigt, som jag tycker passar ett plagg som detta. Blandningar av tunna trådar i ull och lin från garnförrådet. Ett användbart plagg som värmer skönt men lämnar armarna svala, perfekt under vårjackan.
