Full fart i stickverkstaden

 

Mössor, halsdukar och små väskor på gång. Det är full fart i stickverkstaden inför en utställning stickade accessoarer på Arvika konsthantverk i oktober. 

Smutsig spets med platin

 

I den här tunna ullvästen har jag kombinerat spets/lace med platinstickning. Jag har använt två tunna orange garner som lägger sig på rätsidan och en mörklila som lägger sig mot avigan. Det blir lite som en skuggeffekt, samtidigt som det dämpar den starka orange kulören, en effekt som man kanske också kan beskriva som att den smutsar ner intrycket lite. Inte så dumt, tycker jag. 

Själva spetsmönstret är eget påhitt. Återkommer med diagram till det.

Spets i regnväder

Det här spetsmönstret kom till i ett regnväder. Det var ett extra långt regnväder som varade över flera sommardagar. Jag började, som jag ofta gör, att lite lojt handplocka maskor och improvisera  på stickmaskinen. När en rapport tagit form ritar jag ner den på rutat papper. Sedan drar jag igång min gamla dator från 2010 där jag har mitt DesignaKnit8 och så ritar jag in rapporten, innan jag överför till stickmaskinen (Brother 970) och teststickar. Det brukar bli några omgångar test innan mönstret funkar som det ska. 

Jag kör fyra varv med huvudsläden mellan spetsvarven i det här mönstret. Detta är en utmaning eftersom två nålar då inte får någon ny maska på sig direkt. Man måste hålla koll och hjälpa till lite ibland när nålarna vill kasta av garnet så att det fastnar i nålgallret. Mycket vikt behövs.  Lingarn, som i den oblekta västen,  och ullgarn, som i den senapsgula,  var ungefär lika bångstyrigt att hantera. Lite utmaning klarar man när regnet öser ner.

Jag valde att avsluta med enklast möjliga kant runt halsen och armarna. Plockade upp på   stickmaskinen med avigan mot mig och stickade två varv innan jag maskade av. 

Litet användbart spetsmönster

Detta lilla användbara spetsmönster är en utveckling från det välbekanta mönster som lämnar två intill varandra liggande nålar tomma, vilket kräver ett påföljande hålvarv som fyller nålarna igen. I min variant bildas både stora och små hål, därför är det särskilt användbart som bårder mitt inne i ett arbete.Mer utförligt om den här typen av mönster och detta specifikt kan man läsa på Allesandrinas blogg. 

Och så till sist några bilder på små ändringar som ger nya varianter av mönstret.

Klassisk kofta till liten och stor

 

Klassisk babykofta  på tvären har jag stickat många av (beskrivning i det här inlägget).

Nu har jag också testat att sticka en i vuxen version och även om resultatet är helt ok så tror jag inte jag gör om det. Alla dessa förkortade varv blir helt enkelt lite jobbiga att hålla koll på när arbetet blir stort och otympligt och varven många. Men kanske lättare i ett annat material är lingarn, som jag använt här. 

Mera väv och fransar

Mer vävstickat och mer fransar har det blivit i vår. Här har jag använt lite tunnare garn som bottenfärg och ett tjockare garn (som inte funkar att sticka vanligt med i en standardmaskin)  som iläggsgarn.

. 

När man stickar FairIsle och får långa flotteringar upplever man det ofta som ett problem. I vävstickat kan flotteringarna klippas upp utan att man riskerar att stickningen repas upp. 

 

Fransar till påsk

 

Jag testar vidare med vävstickning. Att klippa upp flotteringar till fransar är det roligaste hittills i processen. Känns som de invävda garntrådarna sitter ganska väl förankrade, så ingen risk att något repar upp sig. Två gulbruna trådar, en i bomull och en i lin i bottenfärgen, den tjockare tråden i vitt är ett ljusvekegarn i bomull.

Resultatet blev en lite knasig top, rolig och enkel att sticka från start till mål. Den visas nu på Arvika Konsthantverk ´s påskutställning i väntan på en ny ägare.

Vävstickat i vintervitt

Mera vävstickat har det blivit; här i en tröja i vitt på vitt. Det är tungt att dra släden när iläggsgarnet är tjockt som här, därför har jag begränsat vävstickningen. Mitt fram i en fyrkant, bak lite mer slumpartat i strimmor och på ärmarna i ränder mitt på. Resultatet är ändå en tät och lite kompakt tröja, men den är tillräckligt töjbar för att kännas bekväm. Längs några av kanterna, som såg lite ostädade ut, har jag virkat en rad med det tjocka garnet. Resultatet är ett experimentplagg som jag tänker bära själv tror jag. 

 

Vävstickat

Vävstickat - ja, jo, testar på halvvantar efter nyss påhittade ytmönster i Dak. Först, på halvvantarna ovan, blev flotteringarna lite långa, även om jag hade för avsikt att låta dem filtas lite och klippas upp. Särskilt tjusiga är långa lösa trådar förstås innan man klipper, men knappast praktiskt i längden. I varianterna nedan har jag testat lite kortare flotteringar som jag har låtit vara som de är. Tror inte att man riskerar att gå runt och fastna i saker när öglorna är såpass korta. 

Har också testat att sticka halva tummar med förkortade varv. Jag har ju stickat dessa halvvantar på tvären och då är det väldigt praktiskt att avsluta med tumhålet som en liten kil innan man sätter ihop hela vanten på maskinen och maskar av. Inget monteringsarbete mer än att fästa trådarna, hurra för det.

Nederst samma ytmönster i vitt på vitt. Vävtekniken tenderar att bli lite stum, för att inte tala om hur tungt det är att dra släden, när mönstret ska vara över hela. Så jag har testat med kortare partier, lite slumpmässigt eller i en ruta. Vet inte vad jag tycker om resultatet ännu.