


Den grå/oblekta blev ok, förutom framkanten med knapphålen som blev för smal. Mer nöjd med kanten på den vinröd/oblekta, men den har istället andra fel. Ett av garnerna har gått av på några ställen.
Finns det människor som stickar felfritt undrar jag ibland.
Ibland blir jag så trött på att sticka välplanerat med alla de beräkningar det innebär. Då känns det roligt att sticka rakt ut i det blå. Särskilt i början finns möjlighet att ändra sig, men efter bara några varv infinner sig obönhörligt någon slags ordning, eller ja, kanske snarare en målbild, kan som här vara en metod som upprepas och varieras. Ofta blir det bara fult och konstigt, men ändå med någon liten lyckad del som skulle kunna utvecklas.
Denna gång blev det objekt, oklart vad. Platinstickning, förkortade varv och så runda former som fortsätter i varandra. Kanske kan resultatet hängas på en skjortknapp och bli ett slags smycke. Eller bli början på ett större projekt med ett antal freestylade objekt i samma stil som fogas samman till något större. Infinner sig ork och motivation kan projektet växa,
Toppen med infälld spets fram är stickad i en helt annan modell, men samma typ av ärm visade sig passa bra på den också. Montering för hand mot ärmhålet visade sig även här gå smidigt. Jag har sytt för hand från rätsidan.
Nu är det vår och dags för spets igen. Jag återvänder till några av mina egenskapade mönster och stickar grova linnen i lin. Eftersom jag gillar att spetsen är lite grov i plagg stickar jag med dubbel tråd på inställning 9 -10 på min Brother 970. Den som har testat att sticka spets på maskin vet att det inte är helt enkelt ens under de bästa förutsättningar. Livlinor struntar jag i men utrustar mig med tålamod, hökögon och en allt bättre förmåga att rädda tappade maskor.
Mönstret till linnet i oblekt lin kallar jag för lilla granen, ett mönster jag skrivit om tidigare i det här inlägget.
I det gröna linnet (ännu ej monterad) har jag använt mönstret enkla slingan från det här inlägget.