Screentryck är jag inne på nu. När jag stickar bilder använder jag sedan länge (sedan jag slutade ha tillgång till Photoshop) online programmet ditherlicious. Funkar jättebra när man behöver omvandla till svartvitt och rastrera bilder. Så jag testade nu att använda det när molnet skulle tryckas och det blir också fint tycker jag. Funkar bäst att trycka på tunna tyger, som detta linne i viscose eller tunn bomullsväv, typ gasväv. Lite kladd på fel ställen blev det när jag tryckte många i gråblått på ett stort tygstycke. Löste det genom att trycka vita moln i mellanrummen. Lite överlapp alternativt dubbeltryck är inte till någon nackdel tycker jag, som har måttat lite på känn med screenramen.

 

Klassiska koftor, en kort och en lång

Två koftor, en kort och en lång. Den korta har spetsmönster på framstyckena och isydd ärm. Den långa har fickor och raglanskärning. Båda är stickade i blandningar av tunna exklusiva garner från det rikliga förrådet jag har; merinoull och tussah silke till båda dessa. Jag har som nyårslöfte att faktiskt sticka av mina finaste garner i stället för som vanligt välja de billigaste enkla som jag helst vill bli av med. Hoppas det kan bli en vana.

Diamond lace

Det här spetsmönstret har använts använt flitigt; diamond lace. Kommer i nuläget inte ihåg var jag hittade det först, men diagrammet, anpassat till en elektronisk Brother finns nedan. 

Översta bilden visar en kort variant av kofta vars fram och bakstycke avslutas i en triangelform innan spetsmönstret över axlarna stickas. Bakstycket stickas nedifrån och upp, avslutas även det i en triangelform innan axelpartierna monteras på. Klänningen i grönt är stickad enligt samma princip, men har ett helt framstycke och är förstås längre. 

Underst syns mönstret på en sidledes stickad babykofta med hätta. 

Till samtliga har jag använt platinstickning och kastat om garnfärgerna vid övergång till/från spetsstickning. Garnblandningen är också lika i alla, en tråd ull plus en tråd lin. 

Oktröjor

Ok-tröjor till liten och stor. Kör min variant som väl kan kallas förenklad men som ändå tar lite tid. Börjar framstycket nertill och stickar rakt sisådär 100 varv. Ställer halva i vila och kör sedan förkortade varv genom att minska cirka 4 maskor i taget från mitten (repeteras på andra sidan) så att en mjuk u-form bildas. Samtidigt kör jag på raglanminskningar i sidorna, en maska vartannat varv. Ökar därefter till full bredd för oket och startar mönsterstickning, typ 60 varv, med minskningar i sidorna cirka vart fjärde varv. När mönstret är klart plockas allt av på tunn rundsticka och hängs tillbaka med minskningar, cirka var annan eller var tredje maska, innan halskant. Eller så är jag trött på maskinen och stickar, som på denna,  en liten resårkant för hand. Armarna plockas på från okets nederkant och stickas uppifrån och ner. 

Vuxenvarianten drabbades av förskjutning i mönstret de översta varven innan halsen. Jag sväljer mitt förtret låter det vara kvar, ser inte så totalfel ut ändå. 

 

Konsthantverkare på Värmlands Museum

 

Jag bloggar inte leka frekvent nu för tiden, men stickar det gör jag, till och med på museum!

 Värmlands museum i Karlstad har en utställning om och med oss medlemmar i Arvika Konsthantverk, nu från oktober till januari. Under helgerna besätts utställningen med en levande konsthantverkare som arbetar i verkstäderna de byggt upp där. Tyvärr bara en åt gången, men trevligt är det.

Vid utställningens entré sitter bilder från ingångarna till våra verkliga verkstäder. Tur att de andra har det så pittoreskt. Själv bor jag i lägenhet som också fungerar som verkstad.

I höst har jag  experimenterat med rutigt. Rutigt i kombination med förkortade varv är ingen lätt sak att bemästra. Perfekt blir det inte, men kul att testa ett tag. Här på mössor, men tröjor är på gång.

Baskermössor i tuck innebär lite mindre utmaning. Ofta kör jag en teknik eller typ av mönster eller modell i perioder. 

Babykoftor med avigan ut

Babykoftor har jag stickat många. Denna modell är klassisk och alltid uppskattad, beskrivning har jag lagt ut tidigare här. Om man ska sticka en behöver man älska förkortade varv, vilket jag gör, för det mesta i alla fall. Och om man vill att de förkortade varven ska stickas automatiskt så behöver man en elektronisk stickmaskin eftersom mönsterrapporten blir så bred. Man behöver dessutom en färgväxlare om man vill slippa byta färg manuellt vart 4:e varv. Helt utan mankemang brukar det ändå inte gå, blir lätt trassel både vid de förkortade varven och vid färgbyten, men efter en stunds stickande brukar det gå bra, eller i alla fall bättre.  

När koftan ska slutföras (själva monteringen sker i maskinen) står man inför valet om vilken sida som ska vara utåt (se bilden nedan). Många gånger har jag valt rätsida ut, men denna gång kör jag med avigan. Båda sidor blir fina på sitt sätt. "Sömmen" efter monteringen hamnar på rätsidan, så om man vill slippa se den är avigan ut att föredra. Likaså om man vill ha de mindre distinkta övergångarna mellan färgerna, på rätan blir det ju mer skarpt. Tycker också att avigan ut bättre replikerar den handstickade ursprungsversionen av koftan, som ju stickades helt i rätstickning.

Denna gång blev det en liten icord i halsen. I tidigare versioner har jag istället plockat upp maskor längs halsringningen och stickat på kanten i andra riktningen, så att säga.

 

Charlestonklänningar

 

Charlestonklänningarna har hängt på Rackstadmuseet i sommar. Den blålila med glitter har  bård i vävstickning, men med den diskreta sidan utåt. Mer distinkt blir mönstret mot avigan. Resten av klänningen är stickad i samma mönster men då inställt på skip/part, vilket ger ett lite fastare resultat  än ren slätstickning, det behövs här när garnet (några trådar svart och lilablå bomull plus en blå lurex för glittret) är så tunt. Denna klänning har nu svängt sig i dansens virvlar, något den trivdes mycket bra med. 

Den grön/svarta klänningen är stickad på tvären nedtill, med förkortade varv  för att få en lätt utställd form. Överdelen, med v-ringning och kant med skipmönster, stickades på sist. Den här klänningen är stickad i merinoull plus en tunn lintråd i både det svarta och det gröna, så den blir varm och bra i vinter när inomhustemperaturen dras ner. 

Bargello med variation och en trekantig sjal.

En typisk Bargello scarf brukar stickas med färgväxlande garn. I min version har jag istället växlat garn, två varv med en färg och fyra med en annan (svart/vita varianten).  Eller rakt igenom fyra varv i varje färg, mellan varven med spets.  Spetssläden måste stå till höger om detta ska funka på en Brother maskin med färgväxlare. Det roliga med det här mönstret är förstås att det bildar en lätt sicksack-effekt.

I inlägget får det också slinka med några bilder på en trekantig sjal, som jag stickat ett antal av, alla med lite olika spetsmönster. Den är stickad på tvären.  Arbetsgång i korthet; Börja i ena vänstra sidan över ca 20 nålar; sticka 12 varv, spets 6 varv, öka 8 maskor. Fortsätt så till full bredd. Minska sedan genom att på motsvarande sätt maska av. Jag har använt ojämnt spunnet lingarn, vilket inte förenklar processen, med ger god träning för armarna. 

Ränder möter mönster

Det är roligt och ganska enkelt att kombinera ränder med mönster i skipteknik som jag har gjort i de här topparna. Eftersom partierna i skip blir något kortare har jag testat att placera dem strategiskt; mitt fram blir lite kortare än sidorna på framstycket. På bakstycket har jag placerat dem i sidorna, just där brukar ändå stickat material hänga ner sig lite och nu motverkas det. Mitt bak blir bakstycket lite längre för där är det bara ränder.

Modellerna är för övrigt enkla raka stycken med sneddade axlar som jag stickar med förkortade varv. Liten icord runt halsringningen fullbordar det hela. Garn i bomull/lin.

 

Utställning på Rackstad

 Så var det äntligen dags för den stora utställningen på Rackstadmuséet. Samtidigt som jag förstås känner mig mycket hedrad över att få delta så grämer det mig att de stickade badkläderna ser så oformliga ut på provdocka. På bilderna nedan, på dottern, sonen och hans sambo, ser de så mycket bättre ut!

I det stora hela är utställningen ändå fantastiskt fin, med massor av beundransvärda av verk av de medlemmar i föreningen som varit aktiva 1922-2022.