En stickmanikers loggbok
tisdag 21 juli 2026
Vävstickat från två sidor
söndag 31 maj 2026
Huset
Det här huset är, precis som alla gamla hus, laddat av minnen. Mina farföräldrar byggde det runt 1910. När jag föddes 1955 var de båda i slutet av sina liv. Huset har sedan stått kvar, mestadels obebott. Det har vårdats av släktingar och är fortfarande nästan intakt både utanpå och inuti, om än något förfallet.
Här har jag jobbat med bilden av huset som det ser ut idag. En version är stickad, de övriga screentryck. Färgvalen laddar huset med skiftande stämningar, precis som de fragment av minnen jag har från livet i och runt huset.
torsdag 30 april 2026
Stickade bilder
tisdag 24 mars 2026
Ormen Långe

söndag 22 februari 2026
Byxa till lilla H
söndag 1 februari 2026
Jag stickar fortfarande
torsdag 13 november 2025
Halvvantar med kryss och en helvante på gång

Och så när jag ändå är igång; ett experiment med en hel sidledes stickad vante i förkortade varv. Stickad i ett svep utan att garnet ens tas av vid tummen och monterad i maskinen. Går kanske att utveckla så att den blir mindre snårig att sticka med alla förkortade varv. När jag ids.
måndag 20 oktober 2025
väst i vinrött
söndag 31 augusti 2025
Babytröja på tvärs
Hösten närmar sig. I fint material; merinoull och silke, stickar jag små babykoftor på tvärs. Jag använder platinstickning i två färger och byter plats på garnerna vid spetsmönstret. Det är inte första gången jag stickar en liknande, men ändå känns det så när jag återvänder till en metod/beskrivning/mönster som inte använts på länge. Ja, det räcker att byta garn, så är allt som från början. Det är som att felen måste göras om, jag blir inte nöjd och inser att jag behöver sticka en till.
Den grå/oblekta blev ok, förutom framkanten med knapphålen som blev för smal. Mer nöjd med kanten på den vinröd/oblekta, men den har istället andra fel. Ett av garnerna har gått av på några ställen.
Finns det människor som stickar felfritt undrar jag ibland.
onsdag 9 juli 2025
Ut i det blå
Ibland blir jag så trött på att sticka välplanerat med alla de beräkningar det innebär. Då känns det roligt att sticka rakt ut i det blå. Särskilt i början finns möjlighet att ändra sig, men efter bara några varv infinner sig obönhörligt någon slags ordning, eller ja, kanske snarare en målbild, kan som här vara en metod som upprepas och varieras. Ofta blir det bara fult och konstigt, men ändå med någon liten lyckad del som skulle kunna utvecklas.
Denna gång blev det objekt, oklart vad. Platinstickning, förkortade varv och så runda former som fortsätter i varandra. Kanske kan resultatet hängas på en skjortknapp och bli ett slags smycke. Eller bli början på ett större projekt med ett antal freestylade objekt i samma stil som fogas samman till något större. Infinner sig ork och motivation kan projektet växa,







