Ombre

Ombre, en gradvis övergång från en färg till en annan är lockande i stickat. Men hur gör man det snyggt? När jag såg bilden på den här stickade puffen från Purodeco blev jag väldigt nyfiken på hur mönstret var gjort.  Lite tur och dåligt väder i en fjällstuga gjorde att jag hade tid att sitta och testa vid datorn.

 Det är Photoshop som är lösningen. I stort sett  gör jag så här; skapar en  bild som jag fyller med en övergång från mörkt till ljust (övertoning)som på bilden ovan. Sedan gör jag om bilden till en  Bitmap och väljer mönster  "diamant". Det är en variant på det  tillvägagångssätt som man  använder när man överför ett foto till stickbart format.  Metoden finns beskriven på ett mer grundläggande sätt här.

Efter bearbetningen i Photoshop är det överföring till DesignaKnit som gäller. Lite trixar jag med mönstret där för att få det mera lättstickat.  Och ja - jag har redan provstickat och är på gång med en tröja . Fortsättning följer....

Det gäller att prova sig fram till en lagom lång övergång. En ombre över många varv som den ovan är  förstås lockande men den lilla nedan, som jag har använt till min provstickning, är lättare att starta med.

"Mosaic pattern generator" mönster igen

 Förra vintern var jag inne på att sticka mönster som slumpats fram i en "mosaic pattern generator". Testade då bara att sticka skip i två färger, men varför inte prova med tre eller fyra -  då blir det ännu mer slump men eftersom mönstret i det här fallet är så litet så blir helhetsintrycket ändå ganska fridfullt.

Föreställande, mönster eller bara maskor?

 Det är roligt att sticka natur, har en liten hög med stickade bilder som väntar på att bli något mer. Här är några som inte blev helt lyckade men inte heller helt fel, så de får ligga till sig.

Bara stickad struktur, utan repeterat mönster och utan att det föreställer något är lockande. Kanske ska jag fortsätta  utveckla mitt stickade åt det hållet , mindre mönster mindre föreställande.... tänker jag sittande i en fjällstuga med trötta ben.  Efter en hel månad när jag bara har stickat lite då och då tankarna är det snart dags att vända hemåt och träffa stickmaskinen igen.

Märta Stina Abrahamsdotter

Passerade Sollefteå idag och tittade in på det fina Textilarkivet som finns där.  Just nu visas bland annat en utställning med stickat av Märta Stina Abrahamsdotter (1825-1903).

I utställningstexten beskrivs hon så här;

"Märta Stina  Abrahamsdotter från Kubbe i Anundsjö var en udda men handlingskraftig kvinna. Hon levde för sig själv, kunde vända ett potatisland och mura en spis.
Folket i byn tyckte att hon var pellri, lite konstig.

Märta Stina försörjde sig på att sticka och sälja strumpor och vantar. Tyvärr finns inga bevarade. Kvar finns bara tio stickade täcken och en tröja.
Idag ger hennes geometriska mönster inspiration till nya generationer av stickerskor och formgivare."

Själv har jag beundrat Märta Stina Abrahamsdotters alster på bild tidigare. När jag nu fick se dem i verkligheten blev jag förvånade över formaten. Det ser ut som hon har använt relativt tjockt gran, typ två eller tretrådigt ullgarn och hennes täcken är rejält stora, runt 1,5 x 2 meter.

Prickar

Prickar- små och stora är alltid intressant i stickat. De stora prickarna på kudden ovan har, liksom mellanrummen, små prickar på sig för att undvika långa flotteringar på baksidan. "Prick7" brukar jag kalla det småprickiga mönster som jag ofta använder för att fylla större ytor med, som de på på den här kudden. Det behövs ju att varje färg används med jämna mellanrum på varje varv och sju maskor mellan varje färgbyte tycker jag är en rimlig övre gräns för hur långt det kan vara mellan. 

"Prick7" som diagram nedan. Behövs en ljus yta med prickar är det bara att invertera mönstret.

 Jag håller på att testa en variant av mönstret med stora prickar, men nu istället i skipteknik och en lite större rapport.  Det är även tätare mellan prickarna här, flotteringarna på baksidan blit max två maskor, vilket ger en ännu snyggare baksida. Inte helt nöjd med formen på de här prickarna än, ska jobba lite mer på den innan jag stickar något större.

Damer och herrar

För några år sen var jag inne på att sticka nakna damer och herrar.  Hålkortsmaskin gällde då så det fick lov att bli en liten kropp över 24 maskor. Damerna blev klart populärast.  Herrar var svårare, det var inte lätt att klämma in alla  nödvändiga delar på så liten plats. I klänningarna ovan har jag varvat damer och herrar på varandra, en klänning för jämlikhet kanske. Själv vågade jag aldrig bära den, men döttrarna har vågat sig ut och väckt en del uppmärksamhet när de haft den på sig.

Populärast var damerna som kudde. 

Stickade också en gammaldags baddräkt i jätteformat som fick vara med i en konstrunda.

90-tals tunika

Den här gulgröna tunikan är en trotjänare från 90- talet, men känns fortfarande ganska klassisk och bärbar. Jag använde  batikfärgat  lingarn 16/2, och gjorde den i tre stycken; ett långt som börjar i nederkanten på ena ärmen och stickas upp över oket (med hål för halsen) och ner för att avslutas med bården i andra ärmens nederkant, sedan är fram och bakstyckena nedanför oket påstickade. Redan då försökte jag undvika sömmar så mycket som möjligt. Modellen är ganska bra men jag har aldrig gjort en till i samma. Kanske ska försöka hitta anteckningarna igen?

Skottland och Orkney

Har inlett sommarledigheten med en resa till norra Skottland och Orkneyöarna. Det finns platser där som är helt sagolika, särskilt om man överser med kalla vindar. Själv gillar jag att bli riktigt genomblåst ibland, även sommartid. 

Så mycket stickrelaterat såg jag inte till; bara några små garnbutiker och inget garn hamnade i packningen. Men jag kommer inte heller att behöva så mycket material  närmaste tiden - resten av sommaren ska till stor del tillbringas norrut i Sverige, det stundar bröllop för dottern där uppe och mycket ska fixas runt det. Men jag har fotograferat lite grejer som jag inte visat förut och kommer också att lägga ut lite idéer på framtida stickprojekt.  

Bilden ovan är från en strand utanför Durness nära Skottlands nordvästra spets.

Stromness, en fridfull liten stad på Orkneyöarna.