Så till verket ; barntröjor har jag stickat tidigare i sidled i ett enda stycke, som till exempel denna klassiska babykofta. Med erfarenhet från den modellen och inspirerad av bland annat Susanne Sommerstein, som utvecklat en sidledes stickad modell med raglan, så har jag testat mig fram.
Först gäller det att bestämma hur tätt intagningarna, som stickas med förkortade varv, ska komma. Ökar respektive minskar man in en maska vartannat varv blir slutresultatet som en rät vinkel, se exemplet nedan. Denna metod är också vanligast när man stickar raglan den normala vägen.
och den färdiga ärmen följer armens naturliga form och placering bättre (bilden nedan).
En fördel är att det går dubbelt så fort att ta sig igenom de i längden lite tradiga förkortade varven dessutom.
Bäst av allt; hela modellen går att sticka i ett stycke, det som ska monteras stickas ihop efter hand på maskinen och inget monteras i efterhand!
Modellen blev bra, men orsakade diverse vedermödor som jag inte ska redovisa i sin helhet. Bland annat lyckades jag sticka nästan tre ärmar..... Efter några dagars avbrott i stickandet hade jag glömt att jag redan stickat två, konstigt nog är det är inte så lätt att se när allt hänger flerdubbelt på maskinen. Min man fick sig ett gott skratt och tyckte att jag skulle göra den klar med tre ärmar, men det förslagen mottogs inte med någon glad min.
En liten halskant har kommit till sedan jag tog bilderna så nu är den inte lika urringad. Sitter riktigt bra och känns användbar! En smalrandig ska jag nog också göra vid tillfälle!