Ut i det blå

 Ibland blir jag så trött på att sticka välplanerat med alla de beräkningar det innebär. Då känns det roligt att sticka rakt ut i det blå. Särskilt i början finns möjlighet att ändra sig, men efter bara några varv infinner sig obönhörligt  någon slags ordning, eller ja, kanske snarare en målbild, kan som här vara en metod som upprepas och varieras. Ofta blir det bara fult och konstigt, men ändå med någon liten lyckad del som skulle kunna utvecklas. 

Denna gång blev det objekt, oklart vad.  Platinstickning, förkortade varv och så runda former som fortsätter i varandra.  Kanske kan resultatet hängas på en skjortknapp och bli ett slags smycke. Eller bli början på ett större projekt med ett antal freestylade objekt i samma stil som fogas samman till något större. Infinner sig ork och motivation kan projektet växa, 

Spets i regnväder

Det här spetsmönstret kom till i ett regnväder. Det var ett extra långt regnväder som varade över flera sommardagar. Jag började, som jag ofta gör, att lite lojt handplocka maskor och improvisera  på stickmaskinen. När en rapport tagit form ritar jag ner den på rutat papper. Sedan drar jag igång min gamla dator från 2010 där jag har mitt DesignaKnit8 och så ritar jag in rapporten, innan jag överför till stickmaskinen (Brother 970) och teststickar. Det brukar bli några omgångar test innan mönstret funkar som det ska. 

Jag kör fyra varv med huvudsläden mellan spetsvarven i det här mönstret. Detta är en utmaning eftersom två nålar då inte får någon ny maska på sig direkt. Man måste hålla koll och hjälpa till lite ibland när nålarna vill kasta av garnet så att det fastnar i nålgallret. Mycket vikt behövs.  Lingarn, som i den oblekta västen,  och ullgarn, som i den senapsgula,  var ungefär lika bångstyrigt att hantera. Lite utmaning klarar man när regnet öser ner.

Jag valde att avsluta med enklast möjliga kant runt halsen och armarna. Plockade upp på   stickmaskinen med avigan mot mig och stickade två varv innan jag maskade av. 

Litet användbart spetsmönster

Detta lilla användbara spetsmönster är en utveckling från det välbekanta mönster som lämnar två intill varandra liggande nålar tomma, vilket kräver ett påföljande hålvarv som fyller nålarna igen. I min variant bildas både stora och små hål, därför är det särskilt användbart som bårder mitt inne i ett arbete.Mer utförligt om den här typen av mönster och detta specifikt kan man läsa på Allesandrinas blogg. 

Och så till sist några bilder på små ändringar som ger nya varianter av mönstret.

Vävstickat i vintervitt

Mera vävstickat har det blivit; här i en tröja i vitt på vitt. Det är tungt att dra släden när iläggsgarnet är tjockt som här, därför har jag begränsat vävstickningen. Mitt fram i en fyrkant, bak lite mer slumpartat i strimmor och på ärmarna i ränder mitt på. Resultatet är ändå en tät och lite kompakt tröja, men den är tillräckligt töjbar för att kännas bekväm. Längs några av kanterna, som såg lite ostädade ut, har jag virkat en rad med det tjocka garnet. Resultatet är ett experimentplagg som jag tänker bära själv tror jag. 

 

Vävstickat

Vävstickat - ja, jo, testar på halvvantar efter nyss påhittade ytmönster i Dak. Först, på halvvantarna ovan, blev flotteringarna lite långa, även om jag hade för avsikt att låta dem filtas lite och klippas upp. Särskilt tjusiga är långa lösa trådar förstås innan man klipper, men knappast praktiskt i längden. I varianterna nedan har jag testat lite kortare flotteringar som jag har låtit vara som de är. Tror inte att man riskerar att gå runt och fastna i saker när öglorna är såpass korta. 

Har också testat att sticka halva tummar med förkortade varv. Jag har ju stickat dessa halvvantar på tvären och då är det väldigt praktiskt att avsluta med tumhålet som en liten kil innan man sätter ihop hela vanten på maskinen och maskar av. Inget monteringsarbete mer än att fästa trådarna, hurra för det.

Nederst samma ytmönster i vitt på vitt. Vävtekniken tenderar att bli lite stum, för att inte tala om hur tungt det är att dra släden, när mönstret ska vara över hela. Så jag har testat med kortare partier, lite slumpmässigt eller i en ruta. Vet inte vad jag tycker om resultatet ännu.

 

Brioche på SilverReed

 

Brioche, det vill säga patentstickning i två färger på en SilverReed 840 är inte svårt. Det som är svårt är att ta sig tid att klura ut hur. Jag ska försöka beskriva hur  så att jag kan återvända till det här inlägget när jag själv glömt, vilket lär bli snart.

Det förvånade mig mest under testningen är att det inte spelar någon roll om man kör 1x1 eller 2x2 ribb, båda går lika lätt att sticka. Men först måste man förstås lägga upp och det gör man precis som till vanlig traditionell ribbstickning. Uppläggning enligt manualen till 1x1 eller 2x2 nålar i arbete är alltså vad som gäller (här använder jag vitt garn till detta).

 Förbered ett ytmönster som har två varv med bara skipmaskor (det ska stickas tuck, men Designa Knit vill inte gå med på flera tuckmaskor i rad) och två varv med vanliga räta maskor. Färgerna kan man strunta i, de har jag bara lagt dit för att bättre se vad jag håller på med.

Jag kör med färgväxlare och startar med släden till vänster, laddad med garn nummer två (här lila).Ställer in stickmaskinen på tuck och ser till att båda omkopplarna på resårsläden står på 1. Jag ställer också om den lilla knappen längst ner på symbolen som ser ut som ett uppochnedvänt U (där ska den stå kvar hela tiden) Övriga knappar står kvar i sitt vanliga läge. 

Därefter stickar jag två varv, bara på resårbädden medan huvudbädden bildar tuckmaskor. Sedan ställer jag om båda frontomkopplarna till 0 (inget annat behöver ändras) och stickar två varv, denna gång bara på huvudbädden medan resårbädden bildar tuckmaskor. Dessa fyra varv upprepas sedan under hela stickningen, och det enda men behöver göra är att byta färg och ställa om frontomkopplarna.Bilderna överst i inlägget visar 1x1 ribb och de längst ner 2x2 ribb. Båda blir ganska breda, så om man ska använda den som kant behöver man anpassa stickningen som kommer efter det. 

 

Hm, experiment.....

Tja, experimenterar gör jag alltid mellan varven. Här är några av mina senaste;

Ovan, test att stanna släden  och byta plats på de två färgerna under tiden man stickar platinstickning. Rätsidan på översta bilden och avigsidan på den undre. Resultatet känns väldigt rent och användbart i ett plagg. När jag får tid. 

Under, test att sticka tvåfärgad ribbstickning. Stickade detta på SilverReed med resårbädd som jag upplever är lite krångligare att ställa in så att den stickar tuck två varv i taget. Jag har alltså testat 2x2 resår här, det är det som är gjejen,  1x1 resår är enklare. Detta experiment måste utvecklas mer. 

Under, experiment med platinstickning på SilverReed med resårbädd, alla nålar i bruk på ribbern men bara några på huvudbädden. Lite då och då, har jag slumpmässigt flyttat maskorna mellan nålarna på huvudbädden. Oväntat snabbstickat, men det går trögt att dra släden i den här tekniken. Utvecklingspotential, absolut!

Underst, lite racking.

 

Vävstickat

Vävstickat är en ganska oprövad teknik för mig. Testar att använda garn som är lite för tjockt för mina stickmaskiner med andra tekniker. Kör med ett inbyggt mönster i min Brother 970;  ovala cirklar. Väldigt tunt garn i bottenfärgen ger ett fast och smidigt resultat och blir, tvärt om mot jag väntade mig, ganska töjbart på bredden, iläggstråden syns då tydligt på på motsatta sidan. Mer jämntjocka garner, som på den röd/vita ger en mer enfärgad andra sida.

På Brother-maskiner är det enkelt att vävsticka utan särskilda tillbehör (nödvändiga på till exempel en Silver Reed). Man lägger i tråden, direkt från golvet,  på utvalda nålar och kör över med släden, en metod som känns meditativ och trevlig i sin enkelhet. Handledsvärmare fick det bli som första produkt, men jag ska absolut använda metoden igen i andra projekt.

 

Taj Mahal

 

Har gått och funderat på hur det går att kombinera hålmönster med tvåfärgsstickat,  det vill säga lace med fairisle på stickmaskin, på något bra och enkelt sätt. I boken "Machine knitting the technique of Lace" av Kathleen Kinder hittade jag "Taj Mahal" och testade det för att begripa mig på tekniken och hur rapporten ska se ut. Man växlar mellan att köra med spetssläde (här Brother) som vanligt och mönstervarv i två färger med huvudsläden. Lättare än det ser ut att sticka, och resultatet är för all del snyggt, men än vet jag inte riktigt användningsområde.

Jag gjorde också några försök att utveckla metoden i egna mönster (sista bilden nedan). Nu vet jag på ett ungefär hur man gör och låter mig nöja med det tills vidare. Kanske återvänder jag till metoden framöver och använder den i något projekt.