Second hand, men varifrån?

Återigen kommer dottern hem med en fantastisk kofta som hon har köpt billigt second hand. Koftan är handstickad i ullgarn av fin och mjuk kvalité.

Särskilt förtjust är jag i  färgerna, den bruna bottenfägen och de milda gröna blå och röda bårderna som är så fint anpassade till. Genom åren har jag stickat väldigt mycket med svart eller vitt som grund, men nu är jag trött på det och ska låta mig inspireras av det här färganslaget istället!

 Är det någon som känner igen koftans mönster och kanske har en aning om ursprunget?

En gubbig liten kofta

 Den här koftan ser faktiskt lite gubbig ut trots att den är i storlek till en tvååring. Det är nog modell, färger och mönster som får den att se så gammeldags ut, vilket också var tanken. Den ska bli julklapp till en bedårande liten herre.

Konst som klapp

 Jag är  inbjuden att delta i Konstfrämjandet Berglagens utställning "Konst som klapp" på galleriet i Wadköping. Trevligt! 

 Fotografier stickade på maskin? Inte så välkänd teknik jag ägnar mig åt, hann få många frågor under  besöket på utställningen.

Utanför pågick julmarknad i i snöyran, trivsamt bland de små röda husen vid kullertensgatorna.

Tog en sväng bland hantverksstånden  och fastnade vid den här fantastiska broderade kudden av Anna-Greta Wedén.

Avslutade söndagen med  "O Hega natt" på Stortorget. Stämningsfullt men kallt om fötterna.

Rött i december

Koftan med volanger har hängt med några år, men nu i december känns den rätt igen. Nederkanten med volang gjordes först, hela vägen runt, i förkortade varv på snedden. Sedan maskades bak och framstycke på och stickades som vanligt.

Ärmen har avslutats med något som liknar en trumpet, även den stickad för sig och påmonterad. 

Garnet ser lite melerat ut, har använt dubbelt garn; en tråd lin och en i ull, som jag ofta brukar. Så länge garnerna ligger nära varandra färgmässigt blir det inte för brokigt.

 Kantband i avvikande färg på insidan om knäppkanten och små snidade trähuvuden från Världsbutiken.

Passar på att visa en annat plagg åt det rödaktiga hållet samtidigt, ett linne eller ärmlös tunika som har ett brett stycke skipmönster nertill. De enfärgade partierna är platinstickade, men ett ullgarn i rött utåt och rosa bomull inåt, lite annorlunda mot i koftan alltså.

Diffusa prickar

 En mörkt grafitgrå kofta med diffusa prickar på ryggen, inte det bästa projektet i svagt novemberljus. Den är till och med svår att fotografera och få skarp, kanske för att jag inte gärna vill använda blixt.

Resultatet är inte så dumt ändå. Jag tror att jag kommer att få användning av den här varma (merinoull) och lätta koftan i vinter. Den är stickad på snedden, omlott fram och med ett mönster av diffusa prickar på ryggen, samma mönstret som på koftan "Rönnbär".

De omönstrade delarna av koftan är stickade med var femte nål ur arbetsläge, men längst ner på ärmarna är alla nålar med och då blir den lite trevligt utställd här. Liten kant i blått som avslutning. Ärmen är stickad uppifrån och ner och med alla intagningar på utstidan av ärmen.

Liten tröja med frostiga granar

 Barnbarnets garderob har blivit lite försummad under tiden som jag stickat till utställningen i Arvika. I helgen har jag tagit skadan igen och stickat en liten tröja till honom. Den är i ull och mönstrad med frostiga granar. Lite snöyra fick det bli mellan granarna för att undvika långa trådar som små fingrar lätt fastnar i.

Arvika

 Bilder från Arvika och tröjutställningen på Arvika Konsthantverk!

Tröjutställning

På lördag ska jag besöka min barndomsstad Arvika och gå på vernissage. Det ska bli så roligt att delta i tröjutställningen på Arvika Konsthantverk.
 Säkert kommer jag också att få massor av inspiration av alla tröjor de andra hantverkarna visar. Ett särskilt tack till Kerstin "Där framme i Ölserud" som står för mycket av arrangemanget!

Litet vågmönster i skip

 Skipmönster i två färger, så kallade mosaikmönster, återkommer jag ständigt till. Man stickar alltså två varv i taget av varje färg och hoppar över  de maskor som ska ha kvar färgen från föregående varv (jämför lyfter i handstickning).  Om det är tätt mellan de överhoppade maskorna blir det många varv innan men kommer någon vart. Så den otålige gör klokt i att välja ett mönster där det är inte är så tätt mellan överhoppen. Detta lilla vågmönster är ett sådant. En ännu glesare variant av mönstret användes på en top i somras.
En rolig effekt  är de små utbuktningarna kanterna. Dessa bildas av sig själv, något som jag märkte först vid torkningen.

 Ett värmande set med fodrad mössa och halsduk blev det till lilla barnbarnet.

Nystan på ryggen

Ett stort nystan kan man också ha på ryggen. Förlagan är ett  verk av konstnären Roy Lichtenstein och jag hoppas förresten verkligen att det är ok att använda en konstnärs bild som stickmönster?

Tycker  i alla fall att hans nystan är väldigt fint och sparsmakat. Så här i stickat skick blir det ännu enklare och mer grafiskt, det är knappt att man ser vad det föreställer.

Det stora mönstret är koncentrerat till ryggstycket, resten av koftan är stickad i oblekt garn , i en blandning av ull och silke. Omlott fram och stickade tampar att knyta med.

Rönnbär

Tröjan "Rönnbär" är precis klar. Merinoull och så ett stråk med stora runda former mitt på, just nu för de tankarna till rönnbär, men jag vet inte.  Har i alla fall  lekt med en rund form i Photoshop, och detta blev resultatet efter lite bearbetning och en sväng i DesignaKnit.

Höst

 Vilket härligt höstväder!

Har ingen lust att sitta inne och sticka- visar istället bilder på några gamla mönster, alla från hålkort med 24-maskors rapport.

Neongul

 Har haft lite svårt att hitta bra användning för det lysande neongula lingarnet från Växbo, men här kommer en liten snutt väl till pass som en strimma bak på denna tunna tröja. Jag kommer att synas bra i skum belysning i höst!
 Modellen är stickad från sida till sida med kilar i sidorna. Nålar i viloläge med fem respektive tre nålars mellanrum gör hålränderna som fortsätter på ärmarna.

Framifrån ser den ut så här.

Litet tröjmysterium, del två

"Litet tröjmysterium" inleddes i somras när dottern skickade den översta bilden från Island. Jag blev förvånad att hon hade min gamla tröja med sig dit (den syns inte i sin helhet eftersom hon har sonen i en sele på magen). Själv hade jag tröjan på Island för mer än trettio år sen och har ett foto kvar från exakt samma plats. 

Mysteriet fördjupades när jag en tid senare på en webbplats ramlade över bilden med flickan i en nästan identisk tröja. Försökte spåra bilden med lyckades inte hitta någon ledtråd.  Men så  i fredags såg jag att det kommit in en ny kommentar under mitt blogginlägg.

 Så här skriver signaturen "Ardemonia";

Hello!

The girl in the last picture is me! (photo taken by the lovely Aeidyn). 

Tht sweater was my mum's, she brought it back from South America (Peru to be precise) around 25 (maybe ever 30) years ago. Funnily enough, she went to Iceland too a few years later! This sweater must hold magical powers :D

 Mystiken kring tröjan har skingrats,   i stället har magin ökat, vilket känns ännu roligare!