Mera väv och fransar

Mer vävstickat och mer fransar har det blivit i vår. Här har jag använt lite tunnare garn som bottenfärg och ett tjockare garn (som inte funkar att sticka vanligt med i en standardmaskin)  som iläggsgarn.

. 

När man stickar FairIsle och får långa flotteringar upplever man det ofta som ett problem. I vävstickat kan flotteringarna klippas upp utan att man riskerar att stickningen repas upp. 

 

Fransar till påsk

 

Jag testar vidare med vävstickning. Att klippa upp flotteringar till fransar är det roligaste hittills i processen. Känns som de invävda garntrådarna sitter ganska väl förankrade, så ingen risk att något repar upp sig. Två gulbruna trådar, en i bomull och en i lin i bottenfärgen, den tjockare tråden i vitt är ett ljusvekegarn i bomull.

Resultatet blev en lite knasig top, rolig och enkel att sticka från start till mål. Den visas nu på Arvika Konsthantverk ´s påskutställning i väntan på en ny ägare.

Vävstickat i vintervitt

Mera vävstickat har det blivit; här i en tröja i vitt på vitt. Det är tungt att dra släden när iläggsgarnet är tjockt som här, därför har jag begränsat vävstickningen. Mitt fram i en fyrkant, bak lite mer slumpartat i strimmor och på ärmarna i ränder mitt på. Resultatet är ändå en tät och lite kompakt tröja, men den är tillräckligt töjbar för att kännas bekväm. Längs några av kanterna, som såg lite ostädade ut, har jag virkat en rad med det tjocka garnet. Resultatet är ett experimentplagg som jag tänker bära själv tror jag. 

 

Vävstickat

Vävstickat - ja, jo, testar på halvvantar efter nyss påhittade ytmönster i Dak. Först, på halvvantarna ovan, blev flotteringarna lite långa, även om jag hade för avsikt att låta dem filtas lite och klippas upp. Särskilt tjusiga är långa lösa trådar förstås innan man klipper, men knappast praktiskt i längden. I varianterna nedan har jag testat lite kortare flotteringar som jag har låtit vara som de är. Tror inte att man riskerar att gå runt och fastna i saker när öglorna är såpass korta. 

Har också testat att sticka halva tummar med förkortade varv. Jag har ju stickat dessa halvvantar på tvären och då är det väldigt praktiskt att avsluta med tumhålet som en liten kil innan man sätter ihop hela vanten på maskinen och maskar av. Inget monteringsarbete mer än att fästa trådarna, hurra för det.

Nederst samma ytmönster i vitt på vitt. Vävtekniken tenderar att bli lite stum, för att inte tala om hur tungt det är att dra släden, när mönstret ska vara över hela. Så jag har testat med kortare partier, lite slumpmässigt eller i en ruta. Vet inte vad jag tycker om resultatet ännu.