Mössor på tvären

 Den stora fördelen med att sticka mössor på tvären på en stickmaskin är att man relativt enkelt kan forma en topp utan bylsiga veck med hjälp av förkortade varv. Man kan till och med sticka mönster i flera färger och kombinera detta med de förkortade varven. Bästa metoden för detta tycker jag är mosaikstickning i skip/slipstitch teknik.

 Är det lätt att räkna ut hur man ska göra? Hm... storleken måste som vanligt stämma med maskor och varv både på höjden och på tvären, mönstret i varje rapport måste stämma och vara jämt delbart med omkretsen på den färdiga mössan. De förkortade varven ska hamna på rätt ställe. Det är lite att räkna på. Man behöver vara beredd på  att sticka ett par stycken innan man får till en som man är (relativt) nöjd med. Det finns alltid förbättringspotential. Det finns också alltid nya mönster och garner att testa. En resa utan slut. 

Stickade bilder

 

Bland stickar jag bilder också. Jag utgår från mobilbilder som jag först krymper ner till 200px bredd. Sedan behandlar jag dem i ett bildbehandlingsprogram, till exempel ditherlicious innan jag för över bilden till Designaknit och kör igång maskinen. Resultatet blir en väldigt sladdrig stickning som behöver stadga för att komma till sin rätt. Här har jag doppat den i en blandning av tapetklister och trälim utspätt med vatten, innan jag klabbat upp det hela på akvarellpapper. Lite skrynklor får man tåla på det färdiga resultatet. Några av dessa alster ska visas 5-10 maj på  utställningen "Konst åt alla" i Spannarboda.

Byxa till lilla H

Yngsta barnbarnet, Lilla H, är tre månader nu. Det är en kall vinter och jag ombeds sticka byxor och en balaklava. Det gör jag så gärna;  till byxorna ren ull köpt på kon förra sommaren, då jag under en vandringsresa till Norge kom i närheten av  Rauma Ullvarefabrikk. När jag var barn var ett vanligt plagg rosa mamelucker, som färgen på det här garnet påminner om.

Jag ritade byxorna i Designa Knit och valde 2x2 resår både nertill på benen och upptill. Lilla H har inte börjat kravla omkring ännu, så byxorna hålls tillräckligt bra på plats med den extra långa och töjbara resåren runt magen. Lite slarvig med in och uttag var jag då jag gjorde byxorna mest som en test. Det kan bli fler, förhoppningsvis mer välarbetade, för lilla H växer fort.

Länk till shp-fil.

Baskermössor och hur de varieras

Mina baskermössor har visat vara ganska lättsålda. Annars är det väldigt sällan jag säljer mer än något enstaka exemplar av det jag stickar, men nu får jag uppleva glädjen i att fylla på hyllorna i butiken. Jag är ju inte så förtjust av att sticka många av samma egentligen men det behöver jag inte heller när jag gör de här mössorna.  Hela tiden kan jag variera ytmönster och färger.

Ytmönstren  utvecklar jag efter hand, de jag gillar testar jag gärna i olika färgställning och de färgställningar jag gillar använder jag gärna i olika mönster för att se hur det blir. Så det ena leder till det andra.

Ofta  händer det att jag letar igenom mina gamla mönster, efter något jag minns lite vagt eller gräver i garnlagret efter någon färgkombination som kan vara roligt att testa.  Både mängden av gamla mönster och mängden av garner är stor och svår att överblicka. Processen tar lång tid, ända får jag ofta höra att jag jobbar snabbt. Hur det går till förstår jag inte, jag stickar ju dessutom ofta fel och repar upp. Jag har ingen motor till maskinen och monterar allt för hand. 

Som topp på baskermössorna virkar jag runt en knapp och syr fast. 

Smutsig spets med platin

 

I den här tunna ullvästen har jag kombinerat spets/lace med platinstickning. Jag har använt två tunna orange garner som lägger sig på rätsidan och en mörklila som lägger sig mot avigan. Det blir lite som en skuggeffekt, samtidigt som det dämpar den starka orange kulören, en effekt som man kanske också kan beskriva som att den smutsar ner intrycket lite. Inte så dumt, tycker jag. 

Själva spetsmönstret är eget påhitt. Återkommer med diagram till det.

Spets i regnväder

Det här spetsmönstret kom till i ett regnväder. Det var ett extra långt regnväder som varade över flera sommardagar. Jag började, som jag ofta gör, att lite lojt handplocka maskor och improvisera  på stickmaskinen. När en rapport tagit form ritar jag ner den på rutat papper. Sedan drar jag igång min gamla dator från 2010 där jag har mitt DesignaKnit8 och så ritar jag in rapporten, innan jag överför till stickmaskinen (Brother 970) och teststickar. Det brukar bli några omgångar test innan mönstret funkar som det ska. 

Jag kör fyra varv med huvudsläden mellan spetsvarven i det här mönstret. Detta är en utmaning eftersom två nålar då inte får någon ny maska på sig direkt. Man måste hålla koll och hjälpa till lite ibland när nålarna vill kasta av garnet så att det fastnar i nålgallret. Mycket vikt behövs.  Lingarn, som i den oblekta västen,  och ullgarn, som i den senapsgula,  var ungefär lika bångstyrigt att hantera. Lite utmaning klarar man när regnet öser ner.

Jag valde att avsluta med enklast möjliga kant runt halsen och armarna. Plockade upp på   stickmaskinen med avigan mot mig och stickade två varv innan jag maskade av. 

Klassisk kofta till liten och stor

 

Klassisk babykofta  på tvären har jag stickat många av (beskrivning i det här inlägget).

Nu har jag också testat att sticka en i vuxen version och även om resultatet är helt ok så tror jag inte jag gör om det. Alla dessa förkortade varv blir helt enkelt lite jobbiga att hålla koll på när arbetet blir stort och otympligt och varven många. Men kanske lättare i ett annat material är lingarn, som jag använt här. 

Mera väv och fransar

Mer vävstickat och mer fransar har det blivit i vår. Här har jag använt lite tunnare garn som bottenfärg och ett tjockare garn (som inte funkar att sticka vanligt med i en standardmaskin)  som iläggsgarn.

. 

När man stickar FairIsle och får långa flotteringar upplever man det ofta som ett problem. I vävstickat kan flotteringarna klippas upp utan att man riskerar att stickningen repas upp. 

 

Slipovers

Ingen väst eller slipover blir den andra lik, precis som med det mesta jag stickar. Jag har ett antal grundmodeller som jag ofta utgår ifrån, men ytmönster, garn och färg varierar. Jag är säkert inte unik i det. Hitta på nya mönster är ju det roligaste med stickning. Ibland blir jag trött på småskaliga ytmönster, då blir det enkla grundformer. Slipovern längst ner i inlägget har istället en slinga som löper runt om bålen, men lilla ytmönstet som fyller ut ytorna är detsamma som på de andra två.

 

Mjuka knivar

För några veckor sedan fick jag hänga med på en knivkurs. Det var både en utmaning och en spännande  erfarenhet. Tack vare mycket god hjälp och guidning från fredrikspare blev resultatet en  mycket vass kökskniv i kolstål, en så kallad bunka.

Kniven har sedan inspirerat  till ett mönster med knivar som jag stickat på en kudde.