Oktröjor

Ok-tröjor till liten och stor. Kör min variant som väl kan kallas förenklad men som ändå tar lite tid. Börjar framstycket nertill och stickar rakt sisådär 100 varv. Ställer halva i vila och kör sedan förkortade varv genom att minska cirka 4 maskor i taget från mitten (repeteras på andra sidan) så att en mjuk u-form bildas. Samtidigt kör jag på raglanminskningar i sidorna, en maska vartannat varv. Ökar därefter till full bredd för oket och startar mönsterstickning, typ 60 varv, med minskningar i sidorna cirka vart fjärde varv. När mönstret är klart plockas allt av på tunn rundsticka och hängs tillbaka med minskningar, cirka var annan eller var tredje maska, innan halskant. Eller så är jag trött på maskinen och stickar, som på denna,  en liten resårkant för hand. Armarna plockas på från okets nederkant och stickas uppifrån och ner. 

Vuxenvarianten drabbades av förskjutning i mönstret de översta varven innan halsen. Jag sväljer mitt förtret låter det vara kvar, ser inte så totalfel ut ändå. 

 

Tröja med ok

 

Tröja med ok, juniorstorlek sisådär 7 år.  Min metod för att sticka tröjor med ok är en förenklad form av en klassisk oktröja. Den är också enklare än de vanliga metoder för maskin som jag har sett. Fram och bakstycke stickas upp till oket där det formas med förkortade varv och sedan ökas ut till full bredd. Efter det stickas oket rakt upp med intagningar längs sidorna. Det är de enda minskningarna innan arbetet stickas av med skräpgarn före halskanten, som stickas på sist. Sedan syr jag ihop axelsömmarna. Maskor till armarna plockas på i nederkanten på oket och stickas därifrån och ner till handleden. Både nerifrån och upp och top down i den här tröjan alltså, vilket ger snabbast och enklast resultat enligt min mening. Liten knapp vid halsen eftersom jag ville ha den ganska tight. Garnet är en blandning av tre tunna trådar, två ull och en lin.

Svart lång kofta med fickor

Den här tunna långa koftan i ull/lin blev lyckad och är användbar.  Eftersom den är svart är det tyvärr hopplöst att fotografera den på ett bra sätt, särskilt nu i höstmörkret. Jag har gjort den ganska lång och  i lätt ballongform, det vill säga lite smalare nertill och så bredare upp till fickorna som jag fällt in i sidsömmarna. Några förkortade varv lade jag också till strax under fickorna för att göra den mera "puffig".  Fickorna är stickade som hängande påsar. Oket är rundfällt och följer den enkla princip jag använt förut,  bland annat i det här inlägget. Spetsmönstret på oket är en förminskad version av granen lace.

Apelsintröja

 Liten tröja som till färgen och lite i formen liknar en apelsin. Jag har tränat på att använda en garterbar för att flytta maskor på oket och ja- det tappades en del men gav ändå mersmak. Mest nöjd blev jag med att det är såpass lätt att få olika spetsmönster att passa ihop - här har jag använt tre olika ytmönster; med olika breda rapporter. Typ så här;  sticka en bit med en rapport som är 12 maskor bred, sedan plocka ihop var 6:e maska. Byt till en rapport som är 10 maskor bred, sticka en bit, plocka ihop var 5:e maska. Byt till en rapport som är 8 maskor bred, sticka en bit, plocka ihop var 4:e maska.  Hm, det finns en logik i metoden, även om jag tappade bort mig lite efter vägen - mönstret längst ner stämmer inte riktigt in som jag önskar. Och spetsmönstren hamnade lite olika fram och bak.
Ja, det är en tröja med mycket experiment detta; förkortade varv lite här och där kompletterar oket. Ärmarna fick bli lite korta och puffiga nertill, liksom hela tröjan. Rolig att sticka och en bra modell/ metod att utveckla vidare!

Enkel variant av runt ok i Fair Isle

En liten kofta i merinoull med ok i Fair Isle. Samma snabbt stickade koncept som jag brukar använda när jag stickar överdelar med ok. Jag tar bara av arbetet från maskinen en gång per stycke och det är när jag kommer till halskanten. Nu är jag på gång att testa en garterbar som förhoppningsvis kommer att göra det lättar att avmaska mitt i arbetet flera gånger på oket, men på denna har jag alltså bara minskat i okets sidor och så en enda gång på slutet. Blir lite bulligt högst upp mot halskanten, men inte så farligt.

Tvekade lite denna gång om den fina aviga sidan istället skulle få bli utsida, men det blev en traditionell variant med rätan ut. Nästa gång kanske jag vågar testa det också?

Liten jumper med runt ok

Liten jumper i retrostil.  När jag först kom på modellen tänkte jag lite som när var liten flicka och klippte till och tråcklade ihop kläder till mina dockor. Min mamma, som var duktig på att sy, gav mig generöst tillgång till de tygstuvar hon samlat på sig (så generös har jag inte varit mot mina egna döttrar). Jag klippte bitar på måfå, draperade på dockorna och tråcklade ihop. Med tiden blev modellerna lite mer avancerade. Något i arbetsmetoden har levt kvar i det sätt jag experimenterar fram mina modeller idag. Nu är det förstås kombinerat med många års erfarenhet av både sömnad och maskinstickning. 

På oket till den lilla jumpern har jag lekt med ett spetsmönster i två omgångar och där emellan röda och naturvita pluppar på varsin rand (handmanipulerat). Framstycket och oket stickas i ett stycke. Oket behöver bara tas av med skräpgarn en gång, innan halskanten. Där hängs det om och minskas samtidigt till halva vidden innan kanten i 2x2 ribb stickas. Ärmarna hängs på från oket och stickas ner till handleden.

Jag har använt platinsstickning där det är slätt eller spets (beige ullgarn ytterst och en tråd råsilke på insidan). Liten knapp rund knapp med virkad hälla fick det bli vid halsringningen som sluter ganska tätt mot halsen. Jag är nöjd med resultatet, fler tröjor ska det bli i den här modellen!

Lugna dagar med hålkort

Förra veckan fick jag några lugna dagar på släktgården i Nordingrå. Där uppe har jag min gamla Brother 860 stående. I dessa digitala dagar känns det avkopplande att sitta vid en helt mekanisk maskin, och med den utsikten förstås.

Jag fick ihop en tröja med partier i spets, modellen är min numera väl beprövade med ok och söm längs axlarna. Ett och samma hålkort hela tiden, men jag har varierat antalet varv med vanlig släde mellan hålvarven så att mönstret blir mer utdraget och därmed mer snabbstickat.

Till tröjan har jag platinstickat två lingarner ihop, det ena melerat i turkos och blått, det andra mörkblått. 

u

hålkortet jag använt; #612 

Bubblor på oket

Liten kofta med bubblor på oket. Till all lycka är bubblorna förlåtande vid monteringen; sömmen som hamnar på axeln i den här modellen syns knappt.

Garner i merinoull, lite bomull och lite lin; en hipp som happ blandning av naturmaterial är min vanliga melodi. Har aldrig förstått det där med att hålla sig till en enda typ av garn och så vill jag gärna köra med två trådar ihop som en försäkring om ett går av i maskinen. 

Fler bubblor i ännu mer varierande storlek ligger i planeringen, men först behöver jag bråka med mitt nyförvärv, en Brother 970. Den är bättre begagnad och har stått i träda i många år, så det tar sin tid.  Det är första gången jag testa en elektronisk Brother. Förhoppningsvis kan jag koppla den till datorn och köra med DesignaKnit så småningom. Koftan här är stickad på SK 840. 

Bästa oket hittills

Nu har jag fått till bästa oket hittills, helt stickat på maskin!  Merinoull och mönster i skip.  Modellen är enligt samma princip som de jag visat tidigare i under våren, men denna har minskningar under oket så att formen mer liknar en traditionell handstickad tröja, skillnaden är att denna går att sno ihop i en handvändning!
För övrigt har modellen fortfarande intag i båda sidor på oket, men sömmen som blir där går att få till rätt bra om man är noga med mönsterpassningen (där har jag fortfarande en del att jobba på).

Liten säck i lin

 Klänning i lin, som typ en liten säck, sval och skön för lilla Hilma i sommar. Återigen har jag använt samma grundmodell som i de tre senaste inläggen, men här gjort modellen lite längre och lätt rundad ballongform nertill. Jag har inte testat att använda resårbädden med lingarn tidigare, men det gick utan problem. Litet mönster med korsade maskor, knappt så det syns, ger den för övrigt slätstickade ytan liv.