Förvillande hål

Hål över tre nålar på stickmaskinen  är det runt om oket på den här tröjan (ska beskriva exakt hur jag gör dem någon gång). Konstigt nog ser hålen ut att vara placerade med ganska jämna mellanrum, men faktum är att jag har gjort dem med nästan 20 nålars mellan nertill och så gradvis minskat mellanrummen så det är knappt 10 maskor mellan hålen vid halsringningen. Märklig synvilla! Är det för att det är raglanskärning det blir så?

Jag har stickat den av garnet jag köpte i Istanbul, ett väldigt behagligt garn som måhända är någon slags träfiber eller så är det till och med silke. Fick ingen riktig klarhet i det på plats och det var egentligen alldeles för billigt för att vara äkta vara. Hursomhelst väldigt lättstickat.

Trave

Ena dottern har städat i sin garderob och återlämnar en trave kläder - alster från den tid då jag inte hade börjat blogga. Allt är kört på en Brother 830 eller möjligtvis 860 och det klipptes hålkort från rulle till mönster, trevligt och tryggt. Överst ligger "Ingenting är vad det synes vara" När jag ser den får jag lust att sticka text igen. Minns hur svårt det vara att trycka in den ramsan på 24-maskors rapporten.  Nu med det elektroniska vidundret kan det bli hela noveller nästan. Men vad ska jag skriva?

Fredagsmys

 Fredagar är jag ledig och då gives fri tid som kan nyttjas till  promenader, tidningsläsning och stickning. Veckan har varit intensiv, orkar inte med något stort och digitalt idag, känner mest för att bara sitta och plocka vid stickmaskinen. Så det blir ett experimentet med hål. Finns säkert liknande redan, men nu blir det uppfunnet på nytt. Ska testa att sticka det som en bård på något, eller kanske på en hel yta om jag orkar, brukar vara lite för otålig för stora handmanipulerade hålmönster.

Pinterest

Sista månaderna har gått igång på Pinterest- besök mig gärna där! Det är roligt att kunna samla bilder och intressanta länkar och lägga upp på "anslagstavlor".  Hitta annat som man inte visste att man var intresserad av förrän man ser det går också väldigt lätt. Just nu beroendeframkallande alltså!

Atkinsons dithering

 Nu har jag testat en gammal, men för mig tidigare okänd metod; Atkinssons dithering. Det är en onlinetjänst där gråskalan i ett fotografi, som man laddar upp, på ett ögonblick blir ett intrikat prickmönster. Inte det enda sättet att rastrera (som jag tror är ungefär vad det handlar om). Man kan få till det på liknande sätt i till exempel Photoshop. Vägledning har jag hittat här på Alessandrinas blogg.

Jag är alltså ute efter att få en bild  i stickbart format, det vill säga inte bredare än 200 pixlar (maskor) som stickmaskinen har.
Annars när man bara lägger in ett foto direkt i Designaknit så förvandlar programmet den till stickbar variant med stora enfärgade ytor. Det blir väldigt svårstickat eftersom det blir så långa flotteringar- ni har hört det förut- och trasseltjafs på baksidan. Med den här metoden får man betydligt mindre av det eländet.

Gillar det lite slingriga prickmönstret på nära håll och när man kommer en bit ifrån blir det en mjukhet i gråskalan som är behaglig , mer likt originalbilden helt enkelt.

På bilden yngsta dottern, fotograferad under en skogspromenad förra sommaren. Den färdiga stickningen har jag stärkt med en skvätt trälim utblandat med mycket vatten.

Ganska stor blev den, här på väggen i mitt lilla stickrum.

Mönster!

Periodvis  producerar jag mönster som en galning. Inget av dessa har jag provat än, och jag har många, många fler. Kanske ska lägga upp dom i någon slags mönsterbank?

Nyanländ

 En liten babyflicka har anlänt i bekanskapskretsen. Plockade fram hösten favoritmönster med sicksack och stickade en bomullsfilt till henne. Virkad kant runt om.

Islandsinspirerad

 Lilla barnbarnet ska resa till Island i sommar. Det är klart att han måste kläs i passande tröja så jag har försökt mig på att göra något Islandsinspirerat. Men jag är inte helt nöjd. Ville testa hur det skulle bli med ett raglanstickat ok med mönster. Mönsterpassningen i sömmarna lämnar övrigt att önska, slarvade lite här.......... Men mjuk och skön är den och duger säkert fint under regnstället!

Knittax

Min första stickmaskin var av märket Knittax (dock inte fullt så gammal som den i filmen)
Jag skaffade den när det fanns småbarn i huset och jag ville hinna klä dom i stickat, trots tidsbrist.  Medan de växte upp fanns det perioder när de vägrade bära mina alster men jag fortsatte oförtrutet. Skaffade nya bättre begagnade och mer avancerade stickmaskiner. Stickade mer till mig själv och ibland på beställning.

Något jag kan sakna på den avancerade elektroniska stickmaskin jag använder mest idag är Knittax små hakar (tror de kallas platinhakar), som trycker ner maskorna under nålarna. En lyckad effekt av det är att det går att sticka förkortade varv helt bekymmersfritt. Vill minnas att det också var enkelt att handskas med många olika färger, och då menar jag en färgfält och inte flerfärsgstickat på samma varv. Knittax är en väldigt basic maskin.

Ett exempel på  Knittax-stickat syns nedan. Tror jag gjorde den i början av 90-talet. Här har jag just använt förkortade varv i parti och minut och bara stickat trekanter, i mestadels växtfärgat ullgarn. Gjort fickor och fodrat ordentligt med vindtätt tyg. Förstår inte nu att jag hade det tålamodet, det är som att tiden var längre då.
Yngsta dottern grävde fram när hon var hemma i helgen och kan kanske tänka sig att använda den som vårjacka.

Kürkcü Han

 Med i resväskan från Istanbul;

 Fint maskinstickningsgarn i ull, hamam-handukar i ekologisk bomull (underst),  handvävt ikatfärgat sidentyg från Uzbekistan och blommig turkisk bomullsbatist.  

Jag kan starkt rekommendera shopping i Istanbul för textilintresserade! Men det är ju inte direkt som att   handla på syfestivalen, vilken nu ter sig som ett under av överskådlighet och ordning.

Först gäller det att hitta garnmarknaden i Bazarkvarteren.

 Sedan att ta sig in genom den smala passagen in till Kürkcü Han, som garnmarknaden heter (maken envisades med att kalla den "Ku Klux Klan")

Och så i en ocean av acrylgarn gräva sig fram till något som kan tänkas vara naturfiber. Jag tog garnprover och eldade på hotellrummet för att kolla innan jag slog till. Något garn i silke, som jag hade spetsat på, kunde jag inte nosa mig fram till. 

Tyg och framför allt fina handdukar är lättare hitta och att handla, där finns många försäljningsställen som är mer turistanpassade (och priser därefter).

Som helhet är Istanbul en sjudande och härlig storstad!