Omlott i merino

Stickade en liknande top i lin för några säsonger sedan och har haft mycket användning för den. Nu fick det bli en i merinoull också. Denna gång har jag automatiserat de förkortade varven så att jag slipper skjuta nålar fram och tillbaka.

Den är stickad i ett enda stycke, med början bak. 

Lite kort blev modellen tyvärr. Jag använde samma mått som när jag stickade samma i lin och lin uppför sig ju på ett annat sätt,  töjer sig mycket mera på längden. 

Vante med visst besvär

 Nog hade det fortare om jag hade stickat den här vanten för hand, men nu ville jag prompt testa om den gick att få till på maskin. Det gick. Och resultatet är riktigt bra, men jag vet inte om jag orkar sticka en till.

Stjärnkofta

Kofta med stjärnor, stickad med hålkort enligt förra inlägget.  Det grå garnet är i ull och det vita är lin. Tänker  att detta kan funka för oss som tycker att ren ull blir för varmt och kliar, särskilt mot halsen.Tror inte det blir något problem i tvätten heller. Jag brukar ofta blanda material, men då vanligtvis en tråd av varje som  stickas ihop. Detta blir ett nytt sätt med separerade fält i olika material. Och så är jag nöjd med knapparna som jag råkade hitta i både grått och naturvitt.

Vid halsen en påstickad kant med rätsidan ut, passar bra  vid rundade kanter.  Ärm och nederkant har istället påstickade kanter med avigan ut, bra vid rakt avslutade kanter.  

Stjärna på hålkort

Liten stjärna experimenterade jag fram  förra säsongen, då mödosamt handmanipulerad. Nu fick jag för mig att testa om den går att sticka med mönsterautomatik. Tidigare har jag aldrig lyckats bli vän med hål eller spetsmönster vare sig stickade med hålkort eller med elektronisk maskin.  Nu börjar det  lossna. Blev glatt förvånad när mitt mitt hålkort faktiskt funkade.  Plötsligt kan jag massproducera stjärnor på rad - första alstret, en kofta,  på gång!  Detta sker alltså på gamla Brother 860, känns tryggt och hemtrevligt att sticka på den jämfört med min elektroniska SilverReed 840.

För övrigt är frostnätter också på gång, tomaterna måste in!

Småskaliga mönster

Några har jag använt, många vilar i väntan på att användas eller.....glömmas.
Produktion av mönster har alltid fascinerat mig. Det finns en magi i att mängden av variationer är så enorm, som ett universum av möjligheter. Ibland kan det bli ett mönster som påminner om något man sett, men sällan exakt, de flesta blir unika, Här delar jag inte den vanliga åsikten att det mesta redan är uppfunnet; när det gäller mönster stämmer inte detta!  Även när man anstränger sig att för att hitta tillbaka till ett mönster man minns är oftast stört omöjligt att få det precis så.

Babyoverall i ull

 Babyoverall i mjuk merinoull;  här i storlek nyfödd-tre månader. Jag har skapat  modellen i DesignaKnit, efter önskemål från dottern. Hon  har en liten månadsgammal guldklimp som ska hållas varm. I denna lilla storlek går det fint att sticka hela overallen i ett stycke eftersom ärmarna får plats på maskinens bredd. I större storlek kan ärmar stickas på efteråt.

Nedan finns diagram till overallen. När det tvådelade framstycket är klart fortsätter jag direkt på bakstycket, uppifrån och ner, så att hela overallen blir i ett stycke.

Ytmönster har jag  valt att göra så småskaligt som möjligt, aldrig mer än tre maskor av varje färg i taget. 

Tröja med mönstermix

 Tröjan med mönstermix är färdig. Jag valde att sticka mönster bara på bakstycket, kanske för att jag inte gillar  att se mig själv i spegeln med så mycket mönster på. Men det kanske är en vanesak. Precis som det blivit lite av en vanesak att endast bära svart/vitt/grått  i mönster. Här borde jag våga mer! 

Garnet är  också en mix; en blandning av tunna trådar i lin, bomull och silke. Långa trådar på baksidan har undvikits  genom att de båda mönster jag har mixat aldrig har mer än fem maskor mellan färgbyten.

Bak började jag med en invikt kant i avvikande färg, på varannan nål innan mönstret började och alla nålar sattes i arbete.

Matta, galgar och mönstermix

 I lördags körde maken över trädgårdsslangen med gräsklipparen varpå det blev nödvändigt med  en snabb tur till Biltema för att inhandla en ny.  Jag hängde på och fick snabbt ögonen på något jag sett att "alla" har men som jag länge saknat - en matta att torka/blocka stickat på! "Träningsmatta" heter den i sortimentet. Fyra pusselbitar att arrangera efter behov. Säkert också väldigt praktisk till träning.

Precis vid kassan fanns nästa fynd - tunna galgar belagda med "sammet",  fem stycken för under tjugofem spänn.  Många tröjor har en benägenhet att halka av galgarna, men på de här skulle jag våga hänga ut dem i stormväder. Har testat med blött plagg också och de färgar inte av sig.

För övrigt har jag haft lite svårt att välja riktning med stickandet efter sommaren. Är inne på att använda mera mönster och gärna i blandning. Mönstret här under heter "Mixit" (uppkallat efter den lokala gympaföreningen som just drar igång säsongen) och består av två småskaliga mönster som slarvigt bakats ihop till en mix. Fortsättning följer!

Prickar på ränder

 Ljunglila  tröja i lin,  stickad på tvären. Mitt på framstycket har jag lagt smala svarta ränder med  utbuktande prickar på. Effekten får man absolut lättast fram genom att låta nålar stå i viloläge och så sticka över några få utvalda. Här har jag använt svart för att få mer synlig effekt.

Förra vintern hade jag en period då jag ägnade mig åt att utforska metoden, mer om det finns här och här. Målet var då att få stickmaskinen att sticka liknande prickar eller bubblor automatiskt, vilket ju är möjligt, med vissa begränsningar. Gör man det hela för hand, som i den här tröjan, så har man bättre koll på processen.

Handstickad klassiker

Under sommarens resor har den här lilla handstickade koftan växt fram. Modellen är klassisk, men färgvalet lite mer av ett experiment. Jag fick snurra upp trassliga nystan många gånger, men tycker nu  att det var värt besväret att växla mellan tre färger tre på stickor nummer två. Koftan blev dock inte så liten som jag väntat mig (ingen provlapp, körde bara på). Lilla barnbarnet, som ska födas i dagarna, får nog växa till sig typ ett halvår innan den passar.

Ur den här trevliga boken har jag hämtat beskrivningen;