Maska av utan verktyg eller "Mellan tummen och pekfingret"

Dags för videodebut! Jag har sportlov och kan ägna mig åt lite experiment.  Tror inte att den avmaskningsmetod jag använder är en etablerad och vanlig metod?   Här har jag i alla fall riggat upp min Ipad och spelat in en liten demonstrationsfilm som visar hur jag gör. Ibland kallar jag  metoden "Mellan tummen och pekfingret" eftersom det är just där i nypan man måste ha ett bra grepp om det ska fungera.
Det var lite krångligt att få till bra vinkel och tillräckligt ljus denna grå och kulna vecka. Jag har alltså riggat upp min Ipad, klämt in mig själv mellan den och stickmaskinen, tagit några snuttar och så klippt ihop dem i IMovie direkt i paddan. Kul att testa!

Viggen

Viggen  får ytmönstret till tröjan heta. Den är tänkt till mig själv, men när  maken fick se den utbrast han "En sån´ kan jag ta", vilket är en ovanlig kommentar när han ser mina tröjor.

Den är stickad i merinoull, i två helt raka stycken fram och bak. Jag ville ha den båtringad men ändå lite form så det fick bli lösa kilar infogade vid halsen, ut mot axlarna. Lite extra pyssel med monteringen just där, kanske får bli en enklare lösning om jag gör en liknande modell igen.

Mönstret Viggen har aldrig mer än tre överhoppade nålar, bra när en tröja är helmönstrad som denna.

Vår i luften

 En dag i veckan unnar jag mig att vara ledig från jobbet som lärare och ägna mig åt det jag har lust med. Det blir för det mesta något stickat och så en promenad förstås.  Nu är det vår i luften och extra härligt att vara ute. Inne i stickrummet växer en gråbrun murrig tröja fram i maskinen.

Babyset i ljunglila

En liten klänning med byxa  i ljunglila merinoull får inleda februari.

 Precis som i förra inlägget har jag kombinerat maskinstickar med handstickad i båda de här små plaggen. På klänningen är det rundade oket rätstickat för hand med upplockade  maskor från kjoldelen som är gjord med spetssäde (!). Byxornas nederkanter är precis som oket rätstickade, för hand i dubbelt garn. Jag hade sådan tur att garnet, som jag beställt ett kilo av, kom i två koner. Då blev det enkelt att växla mellan enkelt och dubbelt garn. Dessuton gillar jag när kanterna blir lite stadigare  som kontrast mot det övriga finstickade.

De maskinstickade delarna är ritade  i DesignaKnit, diagrammen ligger här längst ner.

Kofta i hemspunnet

Handstickat möter maskinstickat i den här koftan. Jag har använt hemspunnet garn ur gömmorna. Det rosaröda är från Nordingrå, spunnet av loppisdamen i Fällsvik (favorit bland utflyktsmål när vi är där uppe på somrarna). Det grå, lite grövre garnet är spunnet av en skicklig spinnerska i Glanshammar. På 90-talet gick jag på kurs hos henne, men mitt garn blev inte i närheten av hennes så jag köpte några vackra härvor som legat och väntat sedan dess.  Garn från Bergå fick kompletterna till kanterna.

Konstruktionen  är enligt top-down konceptet; jag började upptill med halskant och fortsatte med det rosaröda varvat med grått medan jag ökade till oket. Handstickade alltså ner till delningen under armarna. Sedan plockade jag på grovisen och stickade de grå delarna till fram-, bakstycke och ärmar på den, med lite enkla hål efter vägen. Avslutningarna nertill har jag stickat för hand. I gömmorna hittade jag också de gjutna tennknapparna från Yllet som nu sitter fint här.

Klassisk kofta

I min garderob finns det väldigt mycket stickat men inte alltid just det jag vill ha på mig. Vad saknar jag oftast? Jo, KOFTOR! I år är ambitionen att råda bot på detta.
 Först ut är en klassisk raglankofta i turkosblått, en tråd lin och en tråd enkeltråd ull ihop. Stickad nerifrån och upp och ordentligt uträknad i förväg för att slippa chansningar efter vägen. Men, det blir alltför tråkigt att sticka helt utan utsmyckningar, så det fick bli hålränder av enklast möjliga slag, längs knäppkanterna och mitt på ärmen, plockat för hand. Jag lade också ner extra pyssel på intagningarna för raglan för att få fina maskor där, lättare att sy ihop snyggt då.
Resultatet är jag nöjd med. Tror att denna kan bli en långkörare i garderoben, om den inte försvinner iväg till bättre behövande döttrar innan jag hinner blinka förstås.

 Knapphällorna har jag sytt för hand, enligt klassisk metod som sitter i ryggmärgen sedan syslöjden.

Gäckande spets

 Spetsstickning drivit gäck med mig i många år. Förra året skickade jag efter en spetssäde till min elektroniska maskin, och den har inte gjort det hela bättre. Kan erkänna att jag är lite rädd för den. De försök jag gjorde förra året slutade i sneda nålar och ökad uppgivenhet, och så var den så dyr dessutom. Men inför detta nya år har jag lovat mig att inte fortsätta leva i skräck, på den hemska släden bara! Och si, det är möjligt. Antagligen hjälper det att jag nu matar den med särskilt fin vaxad ull.
Eget mönster förstås. Jag saknar det speciella tilläggsprogram man egentligen ska ha till DesignaKnit för att kunna rita spetsmönster, men det går att göra det ändå, om man tillåter sig att göra fel tillräckligt många gånger först vill säga.

Vantar med osymmetrisk topp och kiltumme

Testar att sticka vantar med med osymmetrisk topp och kiltumme. Kan inte påstå att jag har fått till den perfekta formen än, men är på väg framåt i alla fall.  För att få vanten att följa handens form har jag börjat avmaska tidigare i ena sidan, sisådär tio varv innan avmaskning i båda sidor tog vid. Sydda vantar ser ofta ut så, så varför inte stickade?

Kiltummen är ett experiment; här en variant där tummen hamnar precis i sidan. Vanten blir  användbar både på vänster och höger hand, fast inte i kombination med osymmetrisk topp då......Kiltumme lite mer halvvägs mot sidan tycker jag egentligen är bättre; men det försöket sparar jag till nästa gång!

Minsta mössan och vantarna

 Precis innan julafton hann jag sticka minsta lilla mössan och vantarna till yngsta barnbarnet.
Mössmodellen är den samma som i det här tidigare inlägget, men mindre då förstås.  Lammullen  jag har använt är inte bara väldigt mjuk utan också mycket töjbar, därför sluter mössan fint åt och inga knytband behövs.
Vantarna är dubbla, i superenkel modell; en  lång tub åtdragen med en tråd genom alla maskorna i båda ändar. I starten och slutet har jag stickat på varannan nål för att hålla ihop vidden. Samma sak på mitten, men där har jag maskat av tredje nål under ett antal varv istället.

Retrofärger

Nejdå, jag har bara stickat en uppsättning med mössa och tröja till barnbarnet. Det är i  två grå nyanser och gult som på bilderna under,  men jag har också tillåtit mig att lekta lite i Photoshop för att se hur de skulle ta sig ut i andra färger.....

Men nu blir det en paus i leken vid stickmaskin och dator - julhelgen stundar. 

Ha en riktigt härlig Jul allihop!