Apelsintröja

 Liten tröja som till färgen och lite i formen liknar en apelsin. Jag har tränat på att använda en garterbar för att flytta maskor på oket och ja- det tappades en del men gav ändå mersmak. Mest nöjd blev jag med att det är såpass lätt att få olika spetsmönster att passa ihop - här har jag använt tre olika ytmönster; med olika breda rapporter. Typ så här;  sticka en bit med en rapport som är 12 maskor bred, sedan plocka ihop var 6:e maska. Byt till en rapport som är 10 maskor bred, sticka en bit, plocka ihop var 5:e maska. Byt till en rapport som är 8 maskor bred, sticka en bit, plocka ihop var 4:e maska.  Hm, det finns en logik i metoden, även om jag tappade bort mig lite efter vägen - mönstret längst ner stämmer inte riktigt in som jag önskar. Och spetsmönstren hamnade lite olika fram och bak.
Ja, det är en tröja med mycket experiment detta; förkortade varv lite här och där kompletterar oket. Ärmarna fick bli lite korta och puffiga nertill, liksom hela tröjan. Rolig att sticka och en bra modell/ metod att utveckla vidare!

Enkel variant av runt ok i Fair Isle

En liten kofta i merinoull med ok i Fair Isle. Samma snabbt stickade koncept som jag brukar använda när jag stickar överdelar med ok. Jag tar bara av arbetet från maskinen en gång per stycke och det är när jag kommer till halskanten. Nu är jag på gång att testa en garterbar som förhoppningsvis kommer att göra det lättar att avmaska mitt i arbetet flera gånger på oket, men på denna har jag alltså bara minskat i okets sidor och så en enda gång på slutet. Blir lite bulligt högst upp mot halskanten, men inte så farligt.

Tvekade lite denna gång om den fina aviga sidan istället skulle få bli utsida, men det blev en traditionell variant med rätan ut. Nästa gång kanske jag vågar testa det också?

Liten jumper med runt ok

Liten jumper i retrostil.  När jag först kom på modellen tänkte jag lite som när var liten flicka och klippte till och tråcklade ihop kläder till mina dockor. Min mamma, som var duktig på att sy, gav mig generöst tillgång till de tygstuvar hon samlat på sig (så generös har jag inte varit mot mina egna döttrar). Jag klippte bitar på måfå, draperade på dockorna och tråcklade ihop. Med tiden blev modellerna lite mer avancerade. Något i arbetsmetoden har levt kvar i det sätt jag experimenterar fram mina modeller idag. Nu är det förstås kombinerat med många års erfarenhet av både sömnad och maskinstickning. 

På oket till den lilla jumpern har jag lekt med ett spetsmönster i två omgångar och där emellan röda och naturvita pluppar på varsin rand (handmanipulerat). Framstycket och oket stickas i ett stycke. Oket behöver bara tas av med skräpgarn en gång, innan halskanten. Där hängs det om och minskas samtidigt till halva vidden innan kanten i 2x2 ribb stickas. Ärmarna hängs på från oket och stickas ner till handleden.

Jag har använt platinsstickning där det är slätt eller spets (beige ullgarn ytterst och en tråd råsilke på insidan). Liten knapp rund knapp med virkad hälla fick det bli vid halsringningen som sluter ganska tätt mot halsen. Jag är nöjd med resultatet, fler tröjor ska det bli i den här modellen!

Spets i lin

Spetsstickning i lingarn blir alldeles särskilt delikat. Här har jag använt ett lingarn 16/2, färgat för hand i en gulaktigt röd nyans som känns magiskt, kanske särskilt i grått februariväder.

Möjligheten att sticka spets i lingarn och ha kontroll över processen är största anledningen till att jag skaffat en elektronisk Brother. Den har inte gjort mig besviken, snarare gjort mig besatt av att konstruera spetsmönster. Nu ska jag försöka hitta användningsområden för alla dessa påhitt.


En favoriterna hittills är Bird´s eye lace. Mer om framväxten av mönstret i det här inlägget.

Man får hålla lite extra koll när man stickar spets med ett garn som är så stumt som lin. Ibland missar maskinen att förflytta maskorna korrekt. Den som tittar noga kan se att det finns en och annan liten miss i min långa schal, men felen trollas bort rätt effektivt när man ser helheten. Och resultatet ger lön för mödan.

Kofta med droplace

 Kofta i merinoull/lin med spetsmönster Droplace. Modellen är konstruerad i DesignaKnit, har ett lätt rundat bakstycke, isatt ärm som är lite puffig i höjd med armbågen och tight ribb ner mot handleden.
Spetsmönstret, som jag kallar Droplace, kan stickas helt automatiskt med hjälp av spetssläde om man som jag har en elektronisk Brother.

Det känns som det här spetsmönstret kan bli en klassiker - så glad att jag lyckades hitta på det! Det lite speciella är att man först får ett hål över två nålar som ett antal varv (och här kan man variera hur många)  senare sluts. Så det kan bli tätt med hål över eller glest (se exempel längre ner i inlägget) Till koftans droplace har jag genomgående kört åtta varv med vanliga släden mellan varven med spetssläden, som alltid är just åtta i det här mönstret.

Fyra mössor

Mössor som sluter tätt och inte bildar knölar när man bär dem under hjälm, så lyder beställningen från dottern. Jag passar på att testa fyra olika modeller; 

Mössa 1, överst till vänster är lätt att sticka; upplägg med 2x2 ribb. Sticka ett antal varv ribb, sedan lika många varv slätstickning innan avmaskning, som jag på denna har gjort för hand. Blir lite bylsig uppepå kan jag tycka.

Mössa 2,  överst till höger på översta bilden. Här har jag använt en klassisk modell som börjar med 2x2 ribb, där jag också lagt till en rand efter ett tiotal varv. Slätstickning ungefär lika många varv som ribben, sedan uppdelning i fyra sektioner som jag har avmaskat var för sig så att det bildas fyra toppar. Blir en del monteringsarbete när topparna ska sys ihop, annars är detta en trevlig modell. 

 Mössa 3, översta bilden nederst till vänster. Till denna har jag använt en rapport med förkortade varv och lagt till några insnitt som minskar vidden nertill, stickad automatiskt med inställning skip/part. Jag har bytt färg efter varje rapport så här syns konstruktionen tydligt. Hela är alltså stickad på snedden. Den här mössan är klar när sidsömmen är monterad, och går snabbast att sticka av modellerna.

Mössa 4, nederst till höger. Här har jag stickat toppen med förkortade varv enligt diagrammet, precis som på randiga mössan men med en smalare rapport. 

Resåren är stickade sist, med maskor som jag plockat på från kanten. Bra passform men lite omständig att sticka.

Jag har använt merinoull/silke (oblekt) och bara merinoull (svart). Nu ska mössorna testas i praktiken så får det visa sig vilken modell som blir vinnare i långa loppet.

Bird´s Eye lace

  

Bird´s Eye är namnet på ett klassiskt spetsmönster, bland annat publicerat i Heirloom Knitting och här. Traditionellt stickar man det förstås för hand. Mönstret kräver i sin ursprungliga form att man gör förflyttningar av maskor varje varv. Jag testade först på maskin genom att flytta maskor manuellt - då blir resultatet som på översta bilden, helt snarlikt originalet, med spetsmönster på varje varv.

Men så ville jag ha fram en variant som går att sticka automatiskt med hålsläde och då med två varv mellan förflyttningsvarven, som Brothermaskinerna helst vill  ha det.

Så jag gör som jag brukar; testar, testar och testar; 

Bird´s Eye på maskin

Variant 1; 

 Två varv före och efter hålet ger "ögat" en avlång form.

 Bird´s Eye variant 2;
Två varv före hålet gör att "ögat" hamnar lite förskjutet. Effekt syns i denna variant även i hålmönstret mellan "ögonen".

Bird´s Eye variant 3;

Denna variant med färre varv är mest lik originalet. Även här syns effekten i hålmönstret mellan "ögonen" och bildar ett galler med synliga diagonala linjer.

Vilken variant är bäst? Tja, inte vet jag. Alla  går enkelt att sticka och kan läggas till en snabbt växande mönstersamling att plocka ur vid framtida projekt.

Nedan; Birdseye variant 1  i silke/lin.

Svart tröja med spetsmönster

Det är svårt att fotografera svart spets för att inte tala om hur besvärligt det är att sticka den, särskilt i den här mörka årstiden. Efter ett bakstycke tänkte jag, men äsch, hela behöver inte vara spetsstickad, jag gör resten utan mönster. Så det blev en tröja med spets på ryggen, slätstickad framsida och ärmar i 2x2 ribb. Tighta, trekvartslånga  ärmar är mest praktiskt till vardags tycker jag.

För att försäkra mig mot olyckor i form av bristande trådar så har jag använt två tunna garner stickade ihop; en i lin och en i ull. Så tröjan värmer lite lagom fast den är tunn.

 Mer om framväxten av mönstret i det här inlägget.