2022 är ett jubileumsår för Arvika Konsthantverk. Föreningen, som är landets äldsta bildades 1922 och fyller 100 år! Som medlem sedan drygt ett år tillbaka har jag en rad festliga evenemang att se fram emot; boksläpp, utställningar och tårtkalas bland annat.
Det ska bidras med en del stickat förstås. Till påskutställningen i butiken har jag tänkt satsa på fotobaserat. Är igång och testar som bäst. Ett foto på en kopp av tidigare medlem blir kanske en kudde.
På Brother-maskiner är det enkelt att vävsticka utan särskilda tillbehör (nödvändiga på till exempel en Silver Reed). Man lägger i tråden, direkt från golvet, på utvalda nålar och kör över med släden, en metod som känns meditativ och trevlig i sin enkelhet. Handledsvärmare fick det bli som första produkt, men jag ska absolut använda metoden igen i andra projekt.
Mössor i långa banor. Trots att jag ofta har ambitionen att hålla mig till en modell och ett ytmönster och sedan bara variera färgerna, så går det som det går. Ingen blir den andra lik.
Metoden går ut på att jag fortsätter sticka vertikala ränder när jag närmar mig toppen, samtidigt som jag minskar typ var sjätte nål som tas ur arbete. Efter några varv på lägre maskspänning är det dags att minska igen så att typ var tredje nål kan tar ur arbete. Några varv till på ännu lägre maskspänning och så plockas arbetet av maskinen genom att jag drar tråden genom de återstående maskorna och snörper ihop. Blir det inte snyggt kan man alltid sätta dit en tofs.
Hösten närmar sig och jag stickar slipovers igen. I våras utarbetade jag en unisex modell som funkar bra, så nu är det bara att testa nya mönster och helst nya storlekar. Sitter lite fast i vanan att anpassa vuxenplaggen till min egen storlek, men det är inte så klokt nu när jag har några av mina alster till försäljning på Arvika Konsthantverk
Det är nästan bara ren lammull i de här och kanske lite udda färgval, i alla fall den i grönt och vinrött. Jag kör med FairIsle och aldrig mer än tre maskor i rad i varje färg vilket ger så städade och snygga baksidor att de känns frestande att bära med avigan ut.
Jag har bearbetat förlagan i ditherlicious för att få lite prickar, både på skylt och bakgrund, allt för att kunna sticka kuddarna i fairisle utan långa flotteringar.
I butiken Arvika Konsthantverk kan man hitta mig ganska ofta i sommar. Som medlem i hantverksföreningen ingår det att stå i bakom disken där, främst på sommaren och inför julen. Det är en anrik liten butik, som firar hundraårsjubileum nästa år 2022. Den är fullproppad med fantastisk keramik, konst, smide, arbeten i trä, glas, näver och mycket mera. Ja, och så all textil, ett stort sortiment från Klässbols linneväveri till exempel.
För mig som växte upp i Arvika är butiken ett välkänt ställe. Mina föräldrar hade begränsade ekonomiska resurser men ändå var det självklart att man gick dit när det skulle satsas på kvalitet. Min mor köpte handdukar, gardiner och fina tröjor i växtfärgat garn, handmaskinstickade i unik design. Så jag lärde mig tidigt att det finns stickmaskiner.
Nu får jag själv lägga mina alster i butiken och det känns förstås högtidligt och väldigt trevligt. Kan inte skryta med någon strykande åtgång hittills, men det kan kanske lätta lite när folk börjar röra på sig mer.
