Den här tröjan är en verklig trotjänare. Det är bortemot tjugo år sen jag stickade den , och den har stått emot alla garderobsrensningar. Gång på gång har kanterna fått förstärkas och småhål fixas. Nu sitter jag och stickar helt nya muddar för det gamla yllet är tunt som flor just där.
Vad är det som gör att vissa plagg är eviga? Hos just den här tröjan kanske det är den enkla modellen som aldrig går ur tiden, kanske också att den är stor och rymlig men ändå smidig och lätt under att ha under ytterkläder.
Tröjan var den första jag stickade på en maskin med mönsterautomatik och med egenkomponerat mönster, för 24 maskors bredd. Jag minns att jag fick idén när jag tittade ut på stenmuren utanför fönstret. Det var också lite av en uppenbarelse att man kunde göra oregelbundna mönster, något som varit lite av en favorit sedan dess.
Kul! Min första mönsterstickade tröja är också fortfarande en favorit. Det kanske har något att göra med den glädjen man kände över första tröjan.
SvaraRadera