Baskermössor och hur de varieras

Mina baskermössor har visat vara ganska lättsålda. Annars är det väldigt sällan jag säljer mer än något enstaka exemplar av det jag stickar, men nu får jag uppleva glädjen i att fylla på hyllorna i butiken. Jag är ju inte så förtjust av att sticka många av samma egentligen men det behöver jag inte heller när jag gör de här mössorna.  Hela tiden kan jag variera ytmönster och färger.

Ytmönstren  utvecklar jag efter hand, de jag gillar testar jag gärna i olika färgställning och de färgställningar jag gillar använder jag gärna i olika mönster för att se hur det blir. Så det ena leder till det andra.

Ofta  händer det att jag letar igenom mina gamla mönster, efter något jag minns lite vagt eller gräver i garnlagret efter någon färgkombination som kan vara roligt att testa.  Både mängden av gamla mönster och mängden av garner är stor och svår att överblicka. Processen tar lång tid, ända får jag ofta höra att jag jobbar snabbt. Hur det går till förstår jag inte, jag stickar ju dessutom ofta fel och repar upp. Jag har ingen motor till maskinen och monterar allt för hand. 

Som topp på baskermössorna virkar jag runt en knapp och syr fast. 

Stickade accessoarer på plats

Nu är utställningen på Arvika Konsthantverk igång. I denna förening har vi haft och har en stark sticktradition, vilket denna utställning visar smakprov på. Här visar sex stickande medlemmar mössor, halsdukar, vantar, små väskor och benvärmare ihop med en rekvisita som ska föra tankarna till en gammaldags hattaffär. 

 

Full fart i stickverkstaden

 

Mössor, halsdukar och små väskor på gång. Det är full fart i stickverkstaden inför en utställning stickade accessoarer på Arvika konsthantverk i oktober. 

Smutsig spets med platin

 

I den här tunna ullvästen har jag kombinerat spets/lace med platinstickning. Jag har använt två tunna orange garner som lägger sig på rätsidan och en mörklila som lägger sig mot avigan. Det blir lite som en skuggeffekt, samtidigt som det dämpar den starka orange kulören, en effekt som man kanske också kan beskriva som att den smutsar ner intrycket lite. Inte så dumt, tycker jag. 

Själva spetsmönstret är eget påhitt. Återkommer med diagram till det.

Spets i regnväder

Det här spetsmönstret kom till i ett regnväder. Det var ett extra långt regnväder som varade över flera sommardagar. Jag började, som jag ofta gör, att lite lojt handplocka maskor och improvisera  på stickmaskinen. När en rapport tagit form ritar jag ner den på rutat papper. Sedan drar jag igång min gamla dator från 2010 där jag har mitt DesignaKnit8 och så ritar jag in rapporten, innan jag överför till stickmaskinen (Brother 970) och teststickar. Det brukar bli några omgångar test innan mönstret funkar som det ska. 

Jag kör fyra varv med huvudsläden mellan spetsvarven i det här mönstret. Detta är en utmaning eftersom två nålar då inte får någon ny maska på sig direkt. Man måste hålla koll och hjälpa till lite ibland när nålarna vill kasta av garnet så att det fastnar i nålgallret. Mycket vikt behövs.  Lingarn, som i den oblekta västen,  och ullgarn, som i den senapsgula,  var ungefär lika bångstyrigt att hantera. Lite utmaning klarar man när regnet öser ner.

Jag valde att avsluta med enklast möjliga kant runt halsen och armarna. Plockade upp på   stickmaskinen med avigan mot mig och stickade två varv innan jag maskade av. 

Litet användbart spetsmönster

Detta lilla användbara spetsmönster är en utveckling från det välbekanta mönster som lämnar två intill varandra liggande nålar tomma, vilket kräver ett påföljande hålvarv som fyller nålarna igen. I min variant bildas både stora och små hål, därför är det särskilt användbart som bårder mitt inne i ett arbete.Mer utförligt om den här typen av mönster och detta specifikt kan man läsa på Allesandrinas blogg. 

Och så till sist några bilder på små ändringar som ger nya varianter av mönstret.

Klassisk kofta till liten och stor

 

Klassisk babykofta  på tvären har jag stickat många av (beskrivning i det här inlägget).

Nu har jag också testat att sticka en i vuxen version och även om resultatet är helt ok så tror jag inte jag gör om det. Alla dessa förkortade varv blir helt enkelt lite jobbiga att hålla koll på när arbetet blir stort och otympligt och varven många. Men kanske lättare i ett annat material är lingarn, som jag använt här. 

Mera väv och fransar

Mer vävstickat och mer fransar har det blivit i vår. Här har jag använt lite tunnare garn som bottenfärg och ett tjockare garn (som inte funkar att sticka vanligt med i en standardmaskin)  som iläggsgarn.

. 

När man stickar FairIsle och får långa flotteringar upplever man det ofta som ett problem. I vävstickat kan flotteringarna klippas upp utan att man riskerar att stickningen repas upp.