Klassisk kofta till liten och stor

 

Klassisk babykofta  på tvären har jag stickat många av (beskrivning i det här inlägget).

Nu har jag också testat att sticka en i vuxen version och även om resultatet är helt ok så tror jag inte jag gör om det. Alla dessa förkortade varv blir helt enkelt lite jobbiga att hålla koll på när arbetet blir stort och otympligt och varven många. Men kanske lättare i ett annat material är lingarn, som jag använt här. 

Mera väv och fransar

Mer vävstickat och mer fransar har det blivit i vår. Här har jag använt lite tunnare garn som bottenfärg och ett tjockare garn (som inte funkar att sticka vanligt med i en standardmaskin)  som iläggsgarn.

. 

När man stickar FairIsle och får långa flotteringar upplever man det ofta som ett problem. I vävstickat kan flotteringarna klippas upp utan att man riskerar att stickningen repas upp. 

 

Fransar till påsk

 

Jag testar vidare med vävstickning. Att klippa upp flotteringar till fransar är det roligaste hittills i processen. Känns som de invävda garntrådarna sitter ganska väl förankrade, så ingen risk att något repar upp sig. Två gulbruna trådar, en i bomull och en i lin i bottenfärgen, den tjockare tråden i vitt är ett ljusvekegarn i bomull.

Resultatet blev en lite knasig top, rolig och enkel att sticka från start till mål. Den visas nu på Arvika Konsthantverk ´s påskutställning i väntan på en ny ägare.

Vävstickat i vintervitt

Mera vävstickat har det blivit; här i en tröja i vitt på vitt. Det är tungt att dra släden när iläggsgarnet är tjockt som här, därför har jag begränsat vävstickningen. Mitt fram i en fyrkant, bak lite mer slumpartat i strimmor och på ärmarna i ränder mitt på. Resultatet är ändå en tät och lite kompakt tröja, men den är tillräckligt töjbar för att kännas bekväm. Längs några av kanterna, som såg lite ostädade ut, har jag virkat en rad med det tjocka garnet. Resultatet är ett experimentplagg som jag tänker bära själv tror jag. 

 

Vävstickat

Vävstickat - ja, jo, testar på halvvantar efter nyss påhittade ytmönster i Dak. Först, på halvvantarna ovan, blev flotteringarna lite långa, även om jag hade för avsikt att låta dem filtas lite och klippas upp. Särskilt tjusiga är långa lösa trådar förstås innan man klipper, men knappast praktiskt i längden. I varianterna nedan har jag testat lite kortare flotteringar som jag har låtit vara som de är. Tror inte att man riskerar att gå runt och fastna i saker när öglorna är såpass korta. 

Har också testat att sticka halva tummar med förkortade varv. Jag har ju stickat dessa halvvantar på tvären och då är det väldigt praktiskt att avsluta med tumhålet som en liten kil innan man sätter ihop hela vanten på maskinen och maskar av. Inget monteringsarbete mer än att fästa trådarna, hurra för det.

Nederst samma ytmönster i vitt på vitt. Vävtekniken tenderar att bli lite stum, för att inte tala om hur tungt det är att dra släden, när mönstret ska vara över hela. Så jag har testat med kortare partier, lite slumpmässigt eller i en ruta. Vet inte vad jag tycker om resultatet ännu.

 

2023

 

Lite av varje från slutet av 2023. Jag har inte varit så bra på att dokumentera det jag stickar under året, men jag lovar att jag har producerat. Bland annat halsdukar i förkortade varv så att de faller som en volang. Randiga barntröjor och raka halsdukar i platinstickad tuck syns lite längre ner. Och så gamla favoriten baskermössor. Väldigt många förkortade varv i de flesta kan jag konstatera, får nog utnämna det till årets favorit bland tekniker.

Slipovers

Ingen väst eller slipover blir den andra lik, precis som med det mesta jag stickar. Jag har ett antal grundmodeller som jag ofta utgår ifrån, men ytmönster, garn och färg varierar. Jag är säkert inte unik i det. Hitta på nya mönster är ju det roligaste med stickning. Ibland blir jag trött på småskaliga ytmönster, då blir det enkla grundformer. Slipovern längst ner i inlägget har istället en slinga som löper runt om bålen, men lilla ytmönstet som fyller ut ytorna är detsamma som på de andra två.

 

Mjuka knivar

För några veckor sedan fick jag hänga med på en knivkurs. Det var både en utmaning och en spännande  erfarenhet. Tack vare mycket god hjälp och guidning från fredrikspare blev resultatet en  mycket vass kökskniv i kolstål, en så kallad bunka.

Kniven har sedan inspirerat  till ett mönster med knivar som jag stickat på en kudde.

 

Halvvantar

Halvvantar är en lagom kompromiss.  Både att sticka och att ha på sig är de lite lättare att hantera än vanliga vantar med topp. Den variant jag kört igång med nu i höst är ganska lång, med med ett litet spetsmönster och tumkil.  Att man slipper sticka och montera hela tummen och toppen gör ändå detta till en snabbstickad modell. Bara två trådar att fästa blir det också. 

Längst ner finns en vävstickad variant, men den är jag ännu inte så nöjd med, känns lite klumpig och avig. Men, men, kanske kommer jag på en bättre lösning där, själva vävstickningen har ju fördelen att bli tät och fin.

 

Stickade bilder

Bilder som förlaga till stickat, är en av de metoder jag återvänder till.  Jag bearbetar bilder fotograferade med mobilkamera, krymper dem först till högst 200 pixlars bredd. Sedan fortsätter processen i några olika appar, ibland en  som frilägger motivet innan jag kör en annan app för att omvandla till endast svarta och vita pixlar. Först efter detta trixande är det dags för DesignaKnit i datorn. Där kan det också bli lite pyssel till innan stickmaskinen går igång. Oftast använder jag FairIsle (översta och nedersta bilden), men ibland även jaquardstickning i två färger med dubbelbädden påkopplad (den stickade blomman).