Soffvärmare

Baksida fixad; stickade ett omönstrat stycke och virkade ihop de båda. Vips försvann den trassliga baksidan. Undrar om det finns någon metod som man kan använda för att tova ihop två stycken? Man måste använda i ren ull då förstås, det har jag inte här. Återstår att testa framöver alltså.

Många hål, många varv.

Första försöket att sticka en enda rapport över hela maskinens bredd. Svettigt värre, många och stora hål att laga blev det, och baksidan ser mer än förfärlig ut, långa trassliga trådar överallt. Måste hitta ett sätt att dölja den, kanske sticka en lika stor del till och sy ihop till baksida? Trots böket är det här lockande att utveckla! Fotot jag har använt är en av döttrarnas bilder från utställningen de hade i veckan. Blev inspirerad att testa att översätta en hel bild till stickat när jag såg Andrew Salomone göra det på Prohetic Knowledge.

I somras fotograferade döttrarna varandra i ladugården i Nordingrå. Gammalt fårstängsel, en soptunna och annat kvarlämnat var rekvisitan. Nu på onsdag visas några av bilderna på Uppsala Konstmuseum.

Äntligen

Nu - ( tusen tack M) - så fungerar min nyinskaffade Silver Reed 840 ihop med datorn som den ska. Lösningen visade sig ligga i att byta till rätt COM-port nummer i datorns enhetshanterare. Jag har längtat efter att kunna sticka mönsterrapporter över hela stickmaskinens bredd, nu är det äntligen möjligt. Lite till att lära sig bara. Designa Knit är inte världens mest användarvänliga program, men jag tragglar på.

Mera tuck

Än en gång får jag låna dottern som tur är. Den här modellen är superenkel, tvåfärgers tuck längs kanten (samma hålkort som till blå/vita modellen), två helt lika raka stycken hopsydda i sidorna och bak där sömmen hamnar mellan axlarna en bit ner på ryggen. Lite svår att beskriva trots att den är så enkel. Idén har jag fått efter att ha sett tröjor i den här modellen lite här och där i affärerna.

Äldsta dottern poserar i det färdiga tuckexperimentet. Eftersom jag hade stickat helt raka stycken krävdes några virkade varv upptill vid axlarna. Båtringningen ger lite 50-tals känsla som färgerna nog också bidrar till. Runt ärmhålen virkade jag också några varv för att hålla in lite. Jodå, den här kunde hon tänka sig att behålla på direkt.

Hålkortet jag har använt ser ut så här:

Tuck tröstar

I somras skaffade jag en nästan ny elektronisk stickmaskin - men till min stora frustration kan jag inte lyckas få den att koppla till datorn. Detta har gjort att just inte stickat alls på länge.
Idag har jag plockat upp gamla Brother och trostar mig med lite tuck. Jag gillar att sticka med två färger så här, det går snabbt och baksidan blir fri från flotteringar- kanske ska den rent av få bli rätsida?

Ny maskinstickerska

I sommar har dottern gått igång på min 25 år gamla Knittax och därefter raskt över på min nästan lika gamla Brother 860. Nu ska hon börja på Stenebyskolan i Dalsland så det här är bara början på hennes textiläventyr.

Extravarv i rödbrunt

Snart kanske jag blir trött på förkortade varv, men ytterligare ett experiment blev det på den här toppen. Lade till extravarv i rödbrunt på framstycket. För att den inte skulle töja ut sig och bli längre där hängde jag upp extravarven i några maskor mitt på när jag bytte färg. Lite militär -touch fick den och samtidig ser den lite ut som ett fiskskelett.
Här poserar jag framför vedhögen som hade rasat när vi kom hem från semestern norrut- nu är den på plats liksom mitt nyförvärv; en elektronisk Silver Reed stickmaskin. Men jag får den inte att prata med datorn. Hoppas få råd från någon datorkunnig snart!

Från Arvika

Har varit på besök i min barndomsstad Arvika. Som alltid blev jag inspirerad när jag besökte den fina butiken Arvika Konsthantverk, en samlingsplats där västra Värmlands bästa hantverkare visar och säljer sina alster. Det stickade granskar jag förstås särskilt noga, men det finns också särskilt mycket fantastisk keramik.