Den här koftan var en utmaning att sticka, det minns jag tydligt trots att det är många år sedan. Dottern som bär den nu är i början av de tjugo precis som jag var då. Idén till modellen och mönstret hade jag hittat i en av min mammas gamla sticktidningar från femtiotalet. Ullgarnet och knapparna köptes i norska Magnor, som ligger nära till från Arvika där jag växte upp.
Vilken jättesöt kofta. Och tänk, att du fortfarande har den kvar.
SvaraRaderaVilken underbar kofta. Håll i den hårt så den inte försvinner till döttrarna. :)
SvaraRaderaJo, koftan är fortfarande fin vilket beror på att den är så stickig. Själv har jag aldrig trivts i den, men döttrarna klarar av den bättre. Under påskhelgen bråkade de till och med om vem som skulle få ta den med sig.
SvaraRadera