Babyset i ljunglila

En liten klänning med byxa  i ljunglila merinoull får inleda februari.

 Precis som i förra inlägget har jag kombinerat maskinstickar med handstickad i båda de här små plaggen. På klänningen är det rundade oket rätstickat för hand med upplockade  maskor från kjoldelen som är gjord med spetssäde (!). Byxornas nederkanter är precis som oket rätstickade, för hand i dubbelt garn. Jag hade sådan tur att garnet, som jag beställt ett kilo av, kom i två koner. Då blev det enkelt att växla mellan enkelt och dubbelt garn. Dessuton gillar jag när kanterna blir lite stadigare  som kontrast mot det övriga finstickade.

De maskinstickade delarna är ritade  i DesignaKnit, diagrammen ligger här längst ner.

Kofta i hemspunnet

Handstickat möter maskinstickat i den här koftan. Jag har använt hemspunnet garn ur gömmorna. Det rosaröda är från Nordingrå, spunnet av loppisdamen i Fällsvik (favorit bland utflyktsmål när vi är där uppe på somrarna). Det grå, lite grövre garnet är spunnet av en skicklig spinnerska i Glanshammar. På 90-talet gick jag på kurs hos henne, men mitt garn blev inte i närheten av hennes så jag köpte några vackra härvor som legat och väntat sedan dess.  Garn från Bergå fick kompletterna till kanterna.

Konstruktionen  är enligt top-down konceptet; jag började upptill med halskant och fortsatte med det rosaröda varvat med grått medan jag ökade till oket. Handstickade alltså ner till delningen under armarna. Sedan plockade jag på grovisen och stickade de grå delarna till fram-, bakstycke och ärmar på den, med lite enkla hål efter vägen. Avslutningarna nertill har jag stickat för hand. I gömmorna hittade jag också de gjutna tennknapparna från Yllet som nu sitter fint här.

Klassisk kofta

I min garderob finns det väldigt mycket stickat men inte alltid just det jag vill ha på mig. Vad saknar jag oftast? Jo, KOFTOR! I år är ambitionen att råda bot på detta.
 Först ut är en klassisk raglankofta i turkosblått, en tråd lin och en tråd enkeltråd ull ihop. Stickad nerifrån och upp och ordentligt uträknad i förväg för att slippa chansningar efter vägen. Men, det blir alltför tråkigt att sticka helt utan utsmyckningar, så det fick bli hålränder av enklast möjliga slag, längs knäppkanterna och mitt på ärmen, plockat för hand. Jag lade också ner extra pyssel på intagningarna för raglan för att få fina maskor där, lättare att sy ihop snyggt då.
Resultatet är jag nöjd med. Tror att denna kan bli en långkörare i garderoben, om den inte försvinner iväg till bättre behövande döttrar innan jag hinner blinka förstås.

 Knapphällorna har jag sytt för hand, enligt klassisk metod som sitter i ryggmärgen sedan syslöjden.

Gäckande spets

 Spetsstickning drivit gäck med mig i många år. Förra året skickade jag efter en spetssäde till min elektroniska maskin, och den har inte gjort det hela bättre. Kan erkänna att jag är lite rädd för den. De försök jag gjorde förra året slutade i sneda nålar och ökad uppgivenhet, och så var den så dyr dessutom. Men inför detta nya år har jag lovat mig att inte fortsätta leva i skräck, på den hemska släden bara! Och si, det är möjligt. Antagligen hjälper det att jag nu matar den med särskilt fin vaxad ull.
Eget mönster förstås. Jag saknar det speciella tilläggsprogram man egentligen ska ha till DesignaKnit för att kunna rita spetsmönster, men det går att göra det ändå, om man tillåter sig att göra fel tillräckligt många gånger först vill säga.

Vantar med osymmetrisk topp och kiltumme

Testar att sticka vantar med med osymmetrisk topp och kiltumme. Kan inte påstå att jag har fått till den perfekta formen än, men är på väg framåt i alla fall.  För att få vanten att följa handens form har jag börjat avmaska tidigare i ena sidan, sisådär tio varv innan avmaskning i båda sidor tog vid. Sydda vantar ser ofta ut så, så varför inte stickade?

Kiltummen är ett experiment; här en variant där tummen hamnar precis i sidan. Vanten blir  användbar både på vänster och höger hand, fast inte i kombination med osymmetrisk topp då......Kiltumme lite mer halvvägs mot sidan tycker jag egentligen är bättre; men det försöket sparar jag till nästa gång!

Minsta mössan och vantarna

 Precis innan julafton hann jag sticka minsta lilla mössan och vantarna till yngsta barnbarnet.
Mössmodellen är den samma som i det här tidigare inlägget, men mindre då förstås.  Lammullen  jag har använt är inte bara väldigt mjuk utan också mycket töjbar, därför sluter mössan fint åt och inga knytband behövs.
Vantarna är dubbla, i superenkel modell; en  lång tub åtdragen med en tråd genom alla maskorna i båda ändar. I starten och slutet har jag stickat på varannan nål för att hålla ihop vidden. Samma sak på mitten, men där har jag maskat av tredje nål under ett antal varv istället.

Retrofärger

Nejdå, jag har bara stickat en uppsättning med mössa och tröja till barnbarnet. Det är i  två grå nyanser och gult som på bilderna under,  men jag har också tillåtit mig att lekta lite i Photoshop för att se hur de skulle ta sig ut i andra färger.....

Men nu blir det en paus i leken vid stickmaskin och dator - julhelgen stundar. 

Ha en riktigt härlig Jul allihop! 

Barnfilt i tuck

 Lite drygt en meter bred blev den här barnfilten, som ska bli julklapp till yngsta barnbarnet. Har stickat den i tuck just för att få ut bredden. Mönstret gör att den får en bubblig yta, som syn mest när de när nerplockat från stickmaskinen, innan den är tvättad.  Ränderna har en lätt vågform och den effekten kvarstår.

Har använt ull;  ett lite tjockare gråblått  och och så naturvitt ullgarn spetsat med en tunn rosa bomullstråd i de ljusrosa ränderna.

Stickmaskins-klappar

 I helgen beställde jag julklappar till mig själv på nätet; en garter bar från Hongkong och den nyutkomna "HAND KNITS BY MACHINE" från USA. Hade föga förhoppningar att någon av dem skulle hinna fram innan jul, men redan i onsdags, tre dagar efter beställningen så kom båda. Jag blev glatt förvånad, annars brukar leveranser minsann ta tid om det så bara är inom landet.

Jag har inte haft någon garter bar innan. Denna är nog lite väl enkel inser jag redan. Ta av maskor från maskinen och göra minskningar mitt i begriper jag mig på. Men vända och hänga på igen med rätan mot mig, nej- det får jag inte till. Undrar om den ens är gjord för det?

Boken däremot är jag mycket nöjd med. Jag har inte många böcker om maskinstickning och inte heller någon av Susan Guagliumi, som jag vet har gett ut flera tidigare.  Har alltså inte så mycket att jämföra med, men jag gillar denna. Den är späckad med teknik;  många varianter på samma moment, och vad det leder till för resultat om man gör på det ena eller andra sättet. Många jämförelser med hur samma typ av stickning ser ut när man gör den för hand, hela tiden med siktet inställt på att få det maskinstickade att se handstickat ut i detaljerna.  Roliga udda tekniker, som till exempel näverstickning eller popcornstickning, finns det också gott om beskrivningar till.  Anslaget är rakt igenom sympatiskt och språket lätt att förstå om man känner till de vanligaste termerna i maskinstickning på engelska. Inga modeller eller mönster finns med, men det är jag inte heller ute efter.
Enda invändningen jag har är att provlapparna på bilderna genomgående är i en blå färg med liten kontrast, vilket gör att det är svårt att se strukturen i stickningen. Men i sin helhet alltså en mycket bra stickmaskinsbok med, som Susan Guagliumi själv uttrycker det "things your manuals should explain but seldom do"

Mössor med öronlappar

Nu är jag igång med att sticka mössor. På begäran ska det vara öronlappar till barnbarnen  så  det har jag försökt mig på. Till den grå mössan har jag utgått från en beskrivning jag hittade  hos "Stickmaskinisterna" på facebook. En jättebra modell där man stickar allt i ett;  kanten först, sedan förkortade varv ungefär som på hälen till en socka vid varje öra, och så rakt upp till toppen som bara snörps ihop.  Dock har jag ändrat en hel del;  placerat öronlapparna lite längre bak, rundat av dem och gjort en gradvis minskning i maskantal för att minska volymen av uppe på huvudet. Kanske struntar jag alldeles i knytband eftersom de ofta är mest i vägen. 

Varma öron vill jag ha själv också. Mössan under är i vuxenmodell, samma grundprincip men med mönster i två färger. 

Och mössorna kommer att bli flera!