Konsthantverkare på Värmlands Museum

 

Jag bloggar inte leka frekvent nu för tiden, men stickar det gör jag, till och med på museum!

 Värmlands museum i Karlstad har en utställning om och med oss medlemmar i Arvika Konsthantverk, nu från oktober till januari. Under helgerna besätts utställningen med en levande konsthantverkare som arbetar i verkstäderna de byggt upp där. Tyvärr bara en åt gången, men trevligt är det.

Vid utställningens entré sitter bilder från ingångarna till våra verkliga verkstäder. Tur att de andra har det så pittoreskt. Själv bor jag i lägenhet som också fungerar som verkstad.

I höst har jag  experimenterat med rutigt. Rutigt i kombination med förkortade varv är ingen lätt sak att bemästra. Perfekt blir det inte, men kul att testa ett tag. Här på mössor, men tröjor är på gång.

Baskermössor i tuck innebär lite mindre utmaning. Ofta kör jag en teknik eller typ av mönster eller modell i perioder. 

Babykoftor med avigan ut

Babykoftor har jag stickat många. Denna modell är klassisk och alltid uppskattad, beskrivning har jag lagt ut tidigare här. Om man ska sticka en behöver man älska förkortade varv, vilket jag gör, för det mesta i alla fall. Och om man vill att de förkortade varven ska stickas automatiskt så behöver man en elektronisk stickmaskin eftersom mönsterrapporten blir så bred. Man behöver dessutom en färgväxlare om man vill slippa byta färg manuellt vart 4:e varv. Helt utan mankemang brukar det ändå inte gå, blir lätt trassel både vid de förkortade varven och vid färgbyten, men efter en stunds stickande brukar det gå bra, eller i alla fall bättre.  

När koftan ska slutföras (själva monteringen sker i maskinen) står man inför valet om vilken sida som ska vara utåt (se bilden nedan). Många gånger har jag valt rätsida ut, men denna gång kör jag med avigan. Båda sidor blir fina på sitt sätt. "Sömmen" efter monteringen hamnar på rätsidan, så om man vill slippa se den är avigan ut att föredra. Likaså om man vill ha de mindre distinkta övergångarna mellan färgerna, på rätan blir det ju mer skarpt. Tycker också att avigan ut bättre replikerar den handstickade ursprungsversionen av koftan, som ju stickades helt i rätstickning.

Denna gång blev det en liten icord i halsen. I tidigare versioner har jag istället plockat upp maskor längs halsringningen och stickat på kanten i andra riktningen, så att säga.

 

Charlestonklänningar

 

Charlestonklänningarna har hängt på Rackstadmuseet i sommar. Den blålila med glitter har  bård i vävstickning, men med den diskreta sidan utåt. Mer distinkt blir mönstret mot avigan. Resten av klänningen är stickad i samma mönster men då inställt på skip/part, vilket ger ett lite fastare resultat  än ren slätstickning, det behövs här när garnet (några trådar svart och lilablå bomull plus en blå lurex för glittret) är så tunt. Denna klänning har nu svängt sig i dansens virvlar, något den trivdes mycket bra med. 

Den grön/svarta klänningen är stickad på tvären nedtill, med förkortade varv  för att få en lätt utställd form. Överdelen, med v-ringning och kant med skipmönster, stickades på sist. Den här klänningen är stickad i merinoull plus en tunn lintråd i både det svarta och det gröna, så den blir varm och bra i vinter när inomhustemperaturen dras ner. 

Bargello med variation och en trekantig sjal.

En typisk Bargello scarf brukar stickas med färgväxlande garn. I min version har jag istället växlat garn, två varv med en färg och fyra med en annan (svart/vita varianten).  Eller rakt igenom fyra varv i varje färg, mellan varven med spets.  Spetssläden måste stå till höger om detta ska funka på en Brother maskin med färgväxlare. Det roliga med det här mönstret är förstås att det bildar en lätt sicksack-effekt.

I inlägget får det också slinka med några bilder på en trekantig sjal, som jag stickat ett antal av, alla med lite olika spetsmönster. Den är stickad på tvären.  Arbetsgång i korthet; Börja i ena vänstra sidan över ca 20 nålar; sticka 12 varv, spets 6 varv, öka 8 maskor. Fortsätt så till full bredd. Minska sedan genom att på motsvarande sätt maska av. Jag har använt ojämnt spunnet lingarn, vilket inte förenklar processen, med ger god träning för armarna. 

Ränder möter mönster

Det är roligt och ganska enkelt att kombinera ränder med mönster i skipteknik som jag har gjort i de här topparna. Eftersom partierna i skip blir något kortare har jag testat att placera dem strategiskt; mitt fram blir lite kortare än sidorna på framstycket. På bakstycket har jag placerat dem i sidorna, just där brukar ändå stickat material hänga ner sig lite och nu motverkas det. Mitt bak blir bakstycket lite längre för där är det bara ränder.

Modellerna är för övrigt enkla raka stycken med sneddade axlar som jag stickar med förkortade varv. Liten icord runt halsringningen fullbordar det hela. Garn i bomull/lin.

 

Utställning på Rackstad

 Så var det äntligen dags för den stora utställningen på Rackstadmuséet. Samtidigt som jag förstås känner mig mycket hedrad över att få delta så grämer det mig att de stickade badkläderna ser så oformliga ut på provdocka. På bilderna nedan, på dottern, sonen och hans sambo, ser de så mycket bättre ut!

I det stora hela är utställningen ändå fantastiskt fin, med massor av beundransvärda av verk av de medlemmar i föreningen som varit aktiva 1922-2022. 

Sommartoppar

Sommartoppar i bomull/lin. Korta och breda, stickade i tuckteknik, delvis med två tuckmaskor i bredd vilket kräver lite extra vikter. Enligt min erfarenhet funkar tekniken bäst med lite mer rigida, stumma  garner. 

 

Utställning med stickade bilder

 

Under april har tre andra medlemmar i Arvika Konsthantverk och jag utställning i butiken. Jag visar stickade bilder. 

Det rullar på

 

Det rullar på i min stickverkstad. Under tiden informerar radion om världsläget. Det är en tröst att hålla händerna sysselsatta. 

Jag stickar; barnkläder med små hättor, intarsia, bilder och baddräkter (!). Flera utställningar på gång, först ut blir en vårutställning på Arvika Konsthantverk i april.

 Sneakpeek, baddräkt, eller snarare stranddress inspirerad av 1920-talets badmode;

Kopp till jubileum

 2022 är ett jubileumsår för Arvika Konsthantverk. Föreningen, som är landets äldsta bildades 1922 och fyller 100 år! Som medlem sedan drygt ett år tillbaka har jag en rad festliga evenemang att se fram emot;  boksläpp, utställningar och tårtkalas bland annat.

Det ska bidras med en del stickat förstås. Till påskutställningen i butiken har jag tänkt satsa på fotobaserat. Är igång och testar som bäst. Ett foto på en kopp av tidigare medlem blir kanske en kudde.