Gamla tröjor och garnmagi

 Kan inte låta bli att köpa hemstickade tröjor i andra hand. Ofta är de oförskämt billiga och berättar sin historia på sätt som är svårt att stå emot. Den här har dottern hittat på loppis. Jag gillar färgsättningen; sobert brunt och vitt med små lysande smultronlika blommor vid axel och ärmkant. Knallröd kant runt halsen dessutom, snart dags att våga det?

 Att laga gamla tröjor kan jag inte heller låta bli. Denna har jag stickat själv på gamla Knittax någon gång i forntiden. Just  när jag nu fick koftan för ögonen föll ett gammalt sparat nystan av garnet så lämpligt ur en låda. Lite vardagsmagi i en stickmanikers värld. Nu lappar jag med en liten nystickad bit.

Kofta klar!

Skönt att få denna kofta klar. Jag fastnade mitt i monteringen och började tänka att den nog blir för liten och då tappade jag motivationen, men nu har jag kopplat på envisheten och koftan är färdig. Ganska nöjde ändå. Det är roligt att sticka de här täta lite sicksackiga femtiotalsinspirerade mönstren. Färgkombinationen, ja- det är ett litet experiment; gräsgrön, ljunglila och gråsvart  om jag får namnsätta, men de heter något annat där jag jag köpt dem på Ankis design. Även galgen är grön, en gammal betsad galge från sextio eller sjuttiotalet . Har massor av gamla galgar, har fått för mig att varje plagg måste ha en alldeles egen, åtmnstone just vid fotograferingen.

på gång i mars

 Har haft fullt upp med barnbarn i huset men lite har jag på gång som jag hoppas ska blir klart nu i mars. Ljuset gör kvällarna längre och det går att se färger lite bättre. Provlappen här ovan blev godkänd och uppstickad i en kofta, som är i monteringsstadiet.

 Nu vacklar jag i  färgvalet inför nästa projekt; flera provbitar blir det.....

Maska av utan verktyg eller "Mellan tummen och pekfingret"

Dags för videodebut! Jag har sportlov och kan ägna mig åt lite experiment.  Tror inte att den avmaskningsmetod jag använder är en etablerad och vanlig metod?   Här har jag i alla fall riggat upp min Ipad och spelat in en liten demonstrationsfilm som visar hur jag gör. Ibland kallar jag  metoden "Mellan tummen och pekfingret" eftersom det är just där i nypan man måste ha ett bra grepp om det ska fungera.
Det var lite krångligt att få till bra vinkel och tillräckligt ljus denna grå och kulna vecka. Jag har alltså riggat upp min Ipad, klämt in mig själv mellan den och stickmaskinen, tagit några snuttar och så klippt ihop dem i IMovie direkt i paddan. Kul att testa!

Viggen

Viggen  får ytmönstret till tröjan heta. Den är tänkt till mig själv, men när  maken fick se den utbrast han "En sån´ kan jag ta", vilket är en ovanlig kommentar när han ser mina tröjor.

Den är stickad i merinoull, i två helt raka stycken fram och bak. Jag ville ha den båtringad men ändå lite form så det fick bli lösa kilar infogade vid halsen, ut mot axlarna. Lite extra pyssel med monteringen just där, kanske får bli en enklare lösning om jag gör en liknande modell igen.

Mönstret Viggen har aldrig mer än tre överhoppade nålar, bra när en tröja är helmönstrad som denna.

Vår i luften

 En dag i veckan unnar jag mig att vara ledig från jobbet som lärare och ägna mig åt det jag har lust med. Det blir för det mesta något stickat och så en promenad förstås.  Nu är det vår i luften och extra härligt att vara ute. Inne i stickrummet växer en gråbrun murrig tröja fram i maskinen.

Babyset i ljunglila

En liten klänning med byxa  i ljunglila merinoull får inleda februari.

 Precis som i förra inlägget har jag kombinerat maskinstickar med handstickad i båda de här små plaggen. På klänningen är det rundade oket rätstickat för hand med upplockade  maskor från kjoldelen som är gjord med spetssäde (!). Byxornas nederkanter är precis som oket rätstickade, för hand i dubbelt garn. Jag hade sådan tur att garnet, som jag beställt ett kilo av, kom i två koner. Då blev det enkelt att växla mellan enkelt och dubbelt garn. Dessuton gillar jag när kanterna blir lite stadigare  som kontrast mot det övriga finstickade.

De maskinstickade delarna är ritade  i DesignaKnit, diagrammen ligger här längst ner.

Kofta i hemspunnet

Handstickat möter maskinstickat i den här koftan. Jag har använt hemspunnet garn ur gömmorna. Det rosaröda är från Nordingrå, spunnet av loppisdamen i Fällsvik (favorit bland utflyktsmål när vi är där uppe på somrarna). Det grå, lite grövre garnet är spunnet av en skicklig spinnerska i Glanshammar. På 90-talet gick jag på kurs hos henne, men mitt garn blev inte i närheten av hennes så jag köpte några vackra härvor som legat och väntat sedan dess.  Garn från Bergå fick kompletterna till kanterna.

Konstruktionen  är enligt top-down konceptet; jag började upptill med halskant och fortsatte med det rosaröda varvat med grått medan jag ökade till oket. Handstickade alltså ner till delningen under armarna. Sedan plockade jag på grovisen och stickade de grå delarna till fram-, bakstycke och ärmar på den, med lite enkla hål efter vägen. Avslutningarna nertill har jag stickat för hand. I gömmorna hittade jag också de gjutna tennknapparna från Yllet som nu sitter fint här.

Klassisk kofta

I min garderob finns det väldigt mycket stickat men inte alltid just det jag vill ha på mig. Vad saknar jag oftast? Jo, KOFTOR! I år är ambitionen att råda bot på detta.
 Först ut är en klassisk raglankofta i turkosblått, en tråd lin och en tråd enkeltråd ull ihop. Stickad nerifrån och upp och ordentligt uträknad i förväg för att slippa chansningar efter vägen. Men, det blir alltför tråkigt att sticka helt utan utsmyckningar, så det fick bli hålränder av enklast möjliga slag, längs knäppkanterna och mitt på ärmen, plockat för hand. Jag lade också ner extra pyssel på intagningarna för raglan för att få fina maskor där, lättare att sy ihop snyggt då.
Resultatet är jag nöjd med. Tror att denna kan bli en långkörare i garderoben, om den inte försvinner iväg till bättre behövande döttrar innan jag hinner blinka förstås.

 Knapphällorna har jag sytt för hand, enligt klassisk metod som sitter i ryggmärgen sedan syslöjden.

Gäckande spets

 Spetsstickning drivit gäck med mig i många år. Förra året skickade jag efter en spetssäde till min elektroniska maskin, och den har inte gjort det hela bättre. Kan erkänna att jag är lite rädd för den. De försök jag gjorde förra året slutade i sneda nålar och ökad uppgivenhet, och så var den så dyr dessutom. Men inför detta nya år har jag lovat mig att inte fortsätta leva i skräck, på den hemska släden bara! Och si, det är möjligt. Antagligen hjälper det att jag nu matar den med särskilt fin vaxad ull.
Eget mönster förstås. Jag saknar det speciella tilläggsprogram man egentligen ska ha till DesignaKnit för att kunna rita spetsmönster, men det går att göra det ändå, om man tillåter sig att göra fel tillräckligt många gånger först vill säga.