Knittax

Min första stickmaskin var av märket Knittax (dock inte fullt så gammal som den i filmen)
Jag skaffade den när det fanns småbarn i huset och jag ville hinna klä dom i stickat, trots tidsbrist.  Medan de växte upp fanns det perioder när de vägrade bära mina alster men jag fortsatte oförtrutet. Skaffade nya bättre begagnade och mer avancerade stickmaskiner. Stickade mer till mig själv och ibland på beställning.

Något jag kan sakna på den avancerade elektroniska stickmaskin jag använder mest idag är Knittax små hakar (tror de kallas platinhakar), som trycker ner maskorna under nålarna. En lyckad effekt av det är att det går att sticka förkortade varv helt bekymmersfritt. Vill minnas att det också var enkelt att handskas med många olika färger, och då menar jag en färgfält och inte flerfärsgstickat på samma varv. Knittax är en väldigt basic maskin.

Ett exempel på  Knittax-stickat syns nedan. Tror jag gjorde den i början av 90-talet. Här har jag just använt förkortade varv i parti och minut och bara stickat trekanter, i mestadels växtfärgat ullgarn. Gjort fickor och fodrat ordentligt med vindtätt tyg. Förstår inte nu att jag hade det tålamodet, det är som att tiden var längre då.
Yngsta dottern grävde fram när hon var hemma i helgen och kan kanske tänka sig att använda den som vårjacka.

Kürkcü Han

 Med i resväskan från Istanbul;

 Fint maskinstickningsgarn i ull, hamam-handukar i ekologisk bomull (underst),  handvävt ikatfärgat sidentyg från Uzbekistan och blommig turkisk bomullsbatist.  

Jag kan starkt rekommendera shopping i Istanbul för textilintresserade! Men det är ju inte direkt som att   handla på syfestivalen, vilken nu ter sig som ett under av överskådlighet och ordning.

Först gäller det att hitta garnmarknaden i Bazarkvarteren.

 Sedan att ta sig in genom den smala passagen in till Kürkcü Han, som garnmarknaden heter (maken envisades med att kalla den "Ku Klux Klan")

Och så i en ocean av acrylgarn gräva sig fram till något som kan tänkas vara naturfiber. Jag tog garnprover och eldade på hotellrummet för att kolla innan jag slog till. Något garn i silke, som jag hade spetsat på, kunde jag inte nosa mig fram till. 

Tyg och framför allt fina handdukar är lättare hitta och att handla, där finns många försäljningsställen som är mer turistanpassade (och priser därefter).

Som helhet är Istanbul en sjudande och härlig storstad! 

Österut

I dagarna har maken och jag varit gifta i trettio år vilket ska firas med en tripp österut - till Istanbul.

(collaget ovan från Bazar Bayar).

 Hoppas få tid att gå på jakt efter garn och stickat. Googlar och hittar allt från stickretreat till en jättelik labyrintisk wool market. Ska inrikta mig på att försöka hitta silkesgarn, det borde finnas här så här i änden av Sidenvägen?

Nedan ett bildbevis på att stickkonsten är högst levande i Turkiet.

 

Stickande man utanför blå moskén , foto Fergus Cunningham

Sitta ute och sticka

Härligt vårväder idag. Jag passar på att sitta ute - det blir handstickade kanter på Islandsinspirerad tröja. Resultat kommer inom kort!

Coxmoore

Det är något alldeles särskilt med klassisk brittisk textildesign. När jag var i Stockholm senast fyndade jag den här västen på Stadsmissionen, för en spottstyver.

Synar den i sömmarna -  vilken  kvalité! Gillar särskilt den fina infodringen i rosa sidentyg. 

Nyfiket googlar jag  på  "Coxmoore" som det står på etiketten. Det visar sig att märket är grundat 1925 men är högst levande. Samma typ av väst tillverkas fortfarande och ser ut som den jag hittade. Så hur gammal den är går inte att avgöra, men vad gör det.

Sonen fick prova och tycker att den passar perfekt i hans garderob.

Hål i ryggen

Har sällan lust att sticka flera i samma modell men av denna finns en grön och en blå. Här har jag lånat dotterns fina unga rygg; själv brukar jag ha den här med en tshirt under.

 Axeldelarna stickas först, helt raka, sedan plockar jag på dom på stickmaskinen och stickar kjoldelen uppifrån och ner. Börjar med förkortade varv så att det bildas en bred kil upptill.......svår att förklara, lätt att sticka. Axeldelarna har avigan ut, medan det är tvärtom nertill, därav färgväxlingen. Har använt en tråd svart ullgarn ihop med en tråd blått lingarn rakt igenom. I ryggen två tampar som kan knytas så att den inte hasar ner för mycket över axlarna.

Mönster bak och omlott fram

Det är roligt att sticka stora mönster men de är lite svårburna.  Baksidan med motiv från favoritstranden i Nordingrå, har jag haft liggande ett tag. Nu är den kompletterad med en omönstrad framsida. För att få lite form har jag stickat framstyckena i förkortade varv som på den här. Fram består den alltså av två svängda delar som går omlott.

 Det stora stycket bak är lätt filtat vilket gör att det värmer gott om ryggen och fram är det mer luftigt och utan mönster, vilket känns vilsamt mot ansiktet.

Allra finast är förstås barnbarnet på armen. Han bär handstickad kofta, som min kompis G gjort.

Introduktionskurs i Maskinstickning

Tillbaka efter några intensiva dagar på Värnamo Textilakademi. Eleverna,  runt 22 stycken, fick samsas om fem stickmaskiner. De fick en gruppvis introduktion  på maskinerna  plus en genomgång i hur man beräknar ett eget stickprojekt utifrån en provlapp. Sedan hade de varsin dag (och kväll)  på sig att sticka under handledning. 

Jag är verkligen imponerad av deras uthållighet. Så många uppläggningar som fick göras om, så mycket garn som inte visade sig passa utan trasslade sig under slädarna eller gick av och så många tappade maskor. Ändå så många fina resultat!

Enkel vante

 Idag har jag ägnat mig åt att försöka ta fram en prototyp till en superenkel vante. Nästa vecka ska jag hålla kurs i maskinstickning på en folkhögskola. Förra gången jag höll kursen frågade eleverna efter beskrivning till just vantar, men då saknade jag en enkel och lättfattlig som nybörjare kan klara.
Dagens vante fick bli i två varianter. Båda är lika nertill; enkel fast uppläggning utan krusiduller. Delstickad tumme som sys ihop i sidorna.  Det är bara toppen på vanten som skiljer sig åt lite.
På vanten ovan har jag stickat toppen på varannan nål, så att alla återstående maskor bara kan dras ihop på slutet. En väldigt enkel hopsnörpt topp alltså. Blev ok, men blir kanske lite gles att bära  i blåsigt väder.

Vanten nedan är alltså lika fram till ihoptagningen i toppen. Här stickade jag varje halva  för sig med intagningar i sidorna. Tycker nog att den blev snyggast. Lite mer tidskrävande bara. Men ändå tillräckligt enkel för att man ska klara den utan så mycket erfarenhet.

Topp med förkortade varv som hälen på en socka är kanske vanligast när man stickar vantar på stickmaskin. Men maskstygn är lite riskabelt att ge sig på tycker till och med jag som är erfaren. Så jag nöjer mig med de här.
Nu återstår bara att få ner exakt hur man gör i skrift.....

Hoppas det funkar ; länk till PDF här.

Yttre Hebriderna och Harris Tweed

Besökte Yttre Hebriderna för några somrar sedan. Där vävs Harris Tweed fortfarande för hand i hemmen och det är oftast män som väver. Vävstolarna finns i två bredder; en äldre smal variant (ovan) och en bredare (nedan) och är i metall. De är helt mekaniska och drivs med benkraft, det vill säga med trampor ungefär som på en cykel. Skytteln och bommen drivs på sinnrikt sätt av kraften från tramporna, men det gäller att hålla koll för rätt som det är går garnet av eller så hänger något annat upp sig. Inte så olikt en stickmaskin i det hänseendet.

En skicklig vävare kan komma upp i bort mot tjugo meter på en dag. Det färdigvävda  skickas till tvätt och filtning innan det det hamnar i centrala lagerlokalen i Tarbert (nedan). Höll på att svimma av lycka när jag fick se den - som en stor lada fulladdad med tygpackar. Varje packe försedd med fin handskriven etikett med vävarens namn och beteckning på det speciella mönstret. Det finns ett antal vedertagna mönster, men alla varierar lite utifrån vävarens speciella vävsätt och val av garn. Eller så kan vävaren experimentera lite efter eget huvud, vilket också är ok. Allt säljs ändå till enhetspris.

För övrigt; Yttre Hebriderna är blåsiga men alldeles fantastiska öar - älskade att vara där!!
Tack Kerstin för blogginlägg om Harris Tweed- så att jag får anledning att drömma mig tillbaka igen.