Tuck över flera nålar i rad

Tuck över två nålar i rad fungerar INTE, det lärde jag mig tidigt under den långa tid jag tillbringat med stickmaskiner. Så jag har aldrig testat förrän nu när jag får ett infall och ställer ratten på min SR840 på tuck istället för skip när jag stickar enligt rapporten ovan. Det fungerar! Jag byter färg efter fyra varv och stickar vidare, det löper på utan problem! 

Kanske det bara fungerar med tuckmaskor i två varv på rad? Jag testar med tre och det fungerar, blir en i min mening ännu bättre variant av det här enkla mönstret (nedan).

Yr av framgången testar jag med tre tuckmaskor i bredd över tre varv. Nu behövs lite extra tyngd och det känns som jag närmar mig gränsen för vad som är möjligt. Men det går!

Sedan bär det iväg som det brukar; jag byter mönster, testar och testar tills jag sitter med långa stycken med varianter, de flesta inte så lyckade, några ok och några riktigt bra. Nu behöver jag stanna upp och dokumentera.

Observera att jag konsekvent använder symbolen för "skip" när jag ritar mina diagram i DesignaKnit. Om jag inte gör det så kan programmet varna och det vill jag undvika. Släden ställer jag förstås på "tuck" så att rätt nålar väljs ut.

Topp i tuck

Det är till stor del garnet som är grejen med den här toppen i tuckstickning. Jag har använt ett ojämnt spunnet tunt garn i silke, så kallat tussahsilke, med små tussar i avvikande färg. Blått med vita tussar och svart med orange tussar. Garnet är fyndat på Ebay och eftersom det är så tunt har jag fått plussa på med en tråd bomullsgarn i liknande färger och ändå inte kommit upp i högre maskspänning än 5 på min SilverReed 840. Ytmönstret i tuck (enligt nedanstående diagram) gör att stickningen blir bred trots det tunna garnet. Modellen är bredare upptill på framstycket, vilket gör att jag slipper ringa ur för halsen då det automatiskt blir lite löst fall där. Runt ärmhålen har jag stickat på en liten kant i slätstickning, lite i valet och kvalet om jag istället skulle ha stickat på en längre tight ärm, men nu får den vara så här. Toppen är tunn och behaglig att ha på sig även en varm sommardag.

Estrids kofta

Yngsta barnbarnet Estrid fyller ett år och firas med en kofta. Den är stickad i merinoull med två olika ytmönster i tekniken skip på silver Reed 840.

Trevlig liten utmärkelse

I år har jag den äran att dela Wadköpings hantverksstipendium med fyra duktiga ungdomar - trevligt!

Den som råkar vara i stan (Örebro) kan gå in och titta på våra utställda alster i Hantverkarboden, Wadköping till 27 juni.

 Ja, så ibland lönar det sig att sticka trots att man, som jag, väldigt sällan säljer något alster.....

Mennoniter vid forsen 2

Bilden med tre syskon vid forsen är fotograferad vid samma tillfälle som den jag visade i förra inlägget. Den unga flickan och hennes två yngre bröder tillhör mennoniterna. Här tar de paus vid Bulkley river under familjens migration från Kentucky till ön Haida Gwaii utanför Canadas västkust. Alla tre är klädda i för mennoniterna traditionella kläder. 

Jag har bearbetat bilden här innan överföring till DesignaKnit och stickmaskinen. Denna gång har jag stickat i FairIsle med en ganska besvärlig blandning av tunna garner i bomull och lin; vitt/oblekt plus svart/ brunt. En ganska stor kudde, cirka 75 x 60 cm blev det. Baksida i tuck.

Mennoniter vid forsen 1.

Under en resa genom delstaten British Columbia i Kanada 2017 råkade vi stöta ihop med en grupp mennoniter. Mennoniterna är en religiös frikyrka nära besläktad med Amish. Precis som vi hade de stannat för att ta rast vid den vackra och vilda Bulkley River. Mötet med dem blev mycket givande och minnesvärt. Det känns viktigt att använda bilderna jag tog på ett respektfullt sätt och så här i stickad version hoppas jag det syns.

I bilden med två unga flickor vid forsen har jag använt tekniken jacquard i två färger. På resårbädden   bara varannan nål i arbete. Ullgarn i blekblått och brunsvart. 

Tröja i jacquard och tuck

Äntligen lite fart i maskinen; tröja i en kombination av jacquard och tuck. Framstycket i jacquard på dubbelbädd, tror varianten jag har använt kallas ladderback jaquard, har i alla fall stickat på huvudbäddens alla nålar, men bara varannan på resårbädden. 

Fotografiet är taget på Island, vid den fantastiska sjön Jökulsarlon där en glaciär kalvar ut i vattnet.  I alla fall hoppas jag att det fortfarande är så - det är nästan 40 år sedan jag stod där. 

Orginalbilden beskars ner till knappt  200 pixlars bredd och så körde jag den i ett onlineprogram för att få till dither- effekten. Hittade ett bra gratis onlineprogram här; https://29a.ch/ditherlicious/. Bilden  sparades och överfördes sedan till DesignaKnit, där man behöver se till att skriva i exakt storlek i pixlar för att bilden ska bli korrekt och klar i stickbart skick. Kul metod, som det var ett par år sedan jag använde.

Till baksida och ärmar skapade jag ett ett tuckmönster i två färger, också kallat mosaikmönster, som jag försökte få till så att det skulle smälta ihop med bildens karaktär. Enkel modell fick det bli för övrigt. Tre tunna trådar i vardera färgen har jag använt, övervägande bomull, men en liten ulltråd slank visst också med.

Vårmössa med P

Första projektet med stickmaskinen i nya lägenheten blir en liten vårmössa. Nytt mönster med bokstaven P lite upp och ner och bak och fram. Tekniken är skip/slipstitch i två färger. Just detta mönster lämpar sig inte för tuck eftersom det innehåller hopp över två nålar på sina ställen. Det känns trevligt att vara igång med stickandet igen, även om allt inte är organiserat och det mesta av garnförrådet står ouppackat i förrådet.

Nya stickrum

Om någon undrar om jag har slutat sticka så stämmer det - men bara tillfälligt! Flytt på gång - från hus till lägenhet. Totalt kommer det att innebära väsentligt mindre yta att breda ut sig på. Men; eftersom jag kommer att bo ensam kommer jag att unna mig lyxen att ha två stickmaskiner uppe samtidigt - en SilverReed 840 i sovrummet och en Brother 970 i vardagsrummet. Återstår att hitta en lösning för hur garnförrådet ska exponeras, men när det är löst lovar jag att dra igång igen.

Kofta i rost

 Kofta i rost, spetsstickad i orange med en svart tråd mot undersidan,  i metoden som kallas platinstickning. Kombinationen ger helheten en bränd lite smutsig ton, som jag tycker är tilltalande. Jag har använt två trådar orange (av en i ull, en i bomull) och en svart tråd i lin.
Spetsmönstret som jag hittat på är det sista av de jag beskriver i det här inlägget. Mönstret har jag glesat ut mer och mer uppåt på koftan, helt enkelt genom att öka antalet varv med vanlig släde mellan varven med spets. Knapparna är i keramik, en gång fyndade under en resa till Tjeckien.